Jag har en väldigt stor och härlig familj. Mer om den kan ni läsa
här.
Jag tillhör den lyckligt lottade skaran som har
mer än två föräldrar. När jag var 5 år, separerade min mamma och pappa. Anledningen var att min mamma hittat en ny, och denne nye person var
Handyman. En separation är ju aldrig enkel och lätt, men min mamma och pappa gjorde sitt bästa för att den skulle drabba mig och min
syster Hund så lite som möjligt.
Och helt plötsligt stod jag där, med tre föräldrar istället för två. Inget är ju lätt i början, och det var det inte heller. Men mamma och pappa har alltid varit goda vänner, och tagit hand om mig och min syrra på bästa möjliga vis. Och
styvpappa Handyman har alltid funnits till hands han med, redo att rycka in som pappa närhelst det behövdes.
Så därmed har jag tre underbara föräldrar - en mamma och två pappor.
Vilka är då dessa tre underbara personer?
Vi börjar med mamma. Jag kallar henne
Babbelmamman. Och det namnet gör hon skäl för. Alltid. Jämt. Varje sekund. En del säger att jag är lik henne i det avseendet. De har nog rätt... Mamma har varit så som en mamma ska och mer därtill. Hon har klappat om mig, när jag stått över toan och haft magsjuka.
Hon har baddat min panna med en fuktig handduk när jag haft feber. Hon har tröstat mig när jag gråtit mig rödögd över någon förälskelse som tagit slut. Hon har stöttat mig i skolan. Hon har kramat om mig efter att jag i tonåren skrikigt och bråkat på henne. Mamma är en fantastisk mamma, som alltid finns till hands för mig. Vi pratar med varandra snudd på dagligen, och jag kan (och har alltid kunnat) berätta allt för henne. Hon har gjort allt för att ge mig en trygg uppväxt. Och det har hon lyckats med!
Nästa person är min pappa. Jag kallar honom
Båtfarsan. Han gillar, precis som jag, skärgården och havet. Och precis som jag, har han det i generna, då min farfar var mästerlots, och seglade världen runt på stora skutor. Och utan honom, hade jag inte haft det intresset för skärgården, som jag nu har. Utan honom, hade vi inte haft det så fint som vi har det på vårt landställe. Pappa står också gärna och filar på sina båtar. Hans
Musköbåt är alltid finputsad. Väl omhändertagen. Pappa gillar ordning och reda. Det är nog från honom jag ärvt den biten. (Fast jag lyckas inte så bra med att hålla det när man har två små busungar som far genom huset dagligen...) Pappa har alltid busat med mig och min syrra, och har
alltid sett till att vi fått oss ett par riktigt goda skratt! Nu när vi är vuxna, busar han oftast loss med sina barnbarn istället :)
Min styvpappa, eller extrapappa, eller vad man nu kallar det, är
Handyman. Han älskar att fixa saker. Och det på en gång.
Om det är något man behöver hjälp med, hinner man bara plocka upp telefonen innan han står där innanför dörren. Och han har alltid funnits där som pappa för mig, när min egen pappa (som rest mycket i arbetet) inte fanns där. Han har åkt runt med hela stora familjen på husvagnssemestrar. Fyra barn och en husvagn - bara det är ju en bedrift! Han har skjutsat mig hit och dit under min uppväxt. Han har hjälp mig många gånger.
Och aldrig någonsin har han gjort skillnad på mig, syster Hund eller sina egna döttrar syster Dagisfröken och syster Mini-Me. Han ser oss som sina egna döttrar i mångt och mycket. Och en snällare man får man leta efter!
Läs även andra bloggares åsikter om familj, utmaning, 30 dagar, lista, föräldrar, uppväxt, familjeliv, separation, skilsmässa, kärnfamilj, fantasktiska människor
...växer så det knakar. Och åren går snabbare än man tror - idag lägger hon ytterligare ett till sina och fyller 5 år. Min fina lilla prinsessa börjar verkligen bli stor. Hon kan läsa en del. Hon älskar att klättra och göra både möjliga och omöjliga cirkuskonster. Hon är nästan alltid glad. Hon sjuder av liv. Hon pratar konstant (har ingen som helst aning var hon fått det ifrån...). Det är svårt att få tyst på henne till och med när man borstar hennes tänder.
