Tunga artilleriet

Vaknade imorse med en irriterande öm hals. La mig i solstolen, lyssnade på fågelkvitter och drack te. Massor. Men inte fan hjälpte det! Bäddade ned mig i soffan på eftermiddagen. Drack mer te.
Inte fan hjälpte det! Halsen gör fortfarande skitont. Så nu tar jag till det tunga artilleriet...

Up and running...

Bredbandet funkar åter. Själv börjar jag sakta fungera jag med... Har legat i två veckors influensa tillsammans med hela min lilla familj. Och det var verkligen a pain in the rumpa! Fy faaan för influensa! Har inte haft det på många år (ca 10 för att vara mer exakt), så det var väl dags nu... Har varit sjukskriven från jobbet i snart två veckor, och ännu är jag ej helt frisk. Nu när influensan börjat lägga sig, kommer följdsjukdommarna. Så nu har jag åkt på öroninflammation också. Hostan och snuvan biter sig även den envist fast. Och kroppen är så trött. Jag orkar ingenting. 

Men jag kämpar mig sakta framåt och uppåt. Tar en dag i taget. Försöker vila och njuta lite av våren under tiden. Umgås med mina fina barn och min goa sambo. Har varit hos läkaren flertalet gånger, och nu är jag sjukskriven veckan ut. Hämtar därför kraft bäst jag kan. För nu är jag trött på att vara sjuk!

Irriterande

Såg fram emot en härlig helg med familjemys. Tid tillsammans. Vara med barnen. Njuta av det vackra vädret. Leka ute i snön.

Istället fick jag sitta inne.  Illamående. Lördag kväll började det. Och höll på hela natten. Bara ett enormt irriterande illamående. Och feber. Hela söndagen var jag fullständigt däckad. Låg i sängen hela dagen. Idag mår jag bättre. Men fortfarande mår jag lite illa hela tiden. Det vill liksom inte ge sig. Ligger där och lurpassar. Enormt irriterande!

Röstlös Susanne

Just nu är det tyst och lugnt hemma hos den här tvåbarnsmorsan. Jag har nämligen tappat rösten. Är hesare än hesast, och har en riktigt schysst djup och sexig röst som för tankarna till en rökig bar i undre Paris. Förkylningen har nu hittat mina stämband, och igår dog rösten nästan helt. Så idag har jag snack-förbud. Inget babbel på den här morsan. Kanske inte så svårt kan tyckas. Om man inte heter Susanne då. Och har en mamma som heter Babbelmorsan. Jorrå, jag har det i generna. Tyst, är något jag ofta har svårt att vara. På gott och ont. Men nu är det alltså snack-föbud som gäller.

Tur att jag inte har skrivförbud i alla fall - någonstans måste jag ju göra av allt som jag inte får säga...

Läs även andra bloggares åsikter om prata, hes, förbud, pratglad, morsa, mamma, mammaliv, genetiskt, förkyld, förkylning

Inte alla fredagar som är så här...

Vaknade kl 10.47. Utsövd. Täppt i näsan, men ändå utsövd. Gick upp. Satte mig i soffan och tittade på dåliga såpor. Pappersgubben och Lilleman gick och la sig för att sova middag. Själv lagade jag en schysst brunch med äggröra, knaperstekt bacon och smarriga grönsaker, som jag nu njuter framför ett gammalt (läs: jättegammalt) avsnitt av "Magnum". En bra fredagsförmiddag!

Synd bara att den här irriterande förkylningen överskuggar det... *host* *fräs* *snörvel*

Susanne är...

...trött
...sjuk
...förkyld
...snuvig
...less på halsont
...öm i kroppen
...ömklig
...nere
...negativ
...gnällig
...ynklig

Det är inte lätt att vara sjuk - särskilt om man heter Susanne!

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Kvällens plan var trevligt umgänge, AloeVera-visning med fot- och hand-SPA och fika. Träffa goa vänner. Snacka skit. Ha roligt. Njuta. Slappa.

Kvällen slutade istället med fyra timmar på akuten... Anledningen? I måndags trillade jag illa på jobbet, och slog mig. Gjorde illa knät. Hade ont en dag, och sedan var det inget mer med det. På tisdagen började handleden göra ont. Och sedan blev det bara värre. Ondare. Idag gav jag upp och ringde för att boka tid hos företagshälsovården. Men sköterskan tyckte inte jag skulle dit, utan till akuten för att röntga handleden. Kan eventuellt vara en spricka. Kul. Eller inte.

Så jag åkte till akuten. Förberedde mig med en stor baguette och cola. Tänkte att det kunde ta tid. Och det gjorde det. Läkaren tittade. Skickade mig på röntgen. Och sedan väääääääääääääääntade jag. Tillslut fick jag domen: Det är ingen spricka. Doktorn ordinerade vila av handleden och inte bära/lyfta tungt. Så nu sitter jag här med handleden invirad i Lillemans halsduk och försöker skriva så mycket som möjligt med vänster hand - vilket är jätteenkelt om man är högerhänt. Eller inte...



Läs även andra bloggares åsikter om ont, akuten, spricka, handled, ramla, jobb, vänner, spa

Tidiga morgnar och sena nätter

Två barn.
Två föräldrar.
Ett sjukt barn med kraftigt örsprång/ev öroninflammation.
Ett barn som helt plötsligt inte vill sova. Alls.

En dotter, som legat hela natten i vår säng, och emellanåt gnytt och behövt tröst och kramar.
En son, som bestämmer sig för att gå upp kl kvart i fem.
En mamma, som dansat "gorillan" igår och nu erfar konsekvensen av att vara otränad.
En pappa, som sprungit mellan vår och sonens säng hela natten.

Summa summarum: En jävligt trött familj!



Läs även andra bloggares åsikter om sjuk, barn, familjeliv, sömnbrist, öroninflamamtion, småbarn, förälder

Ibland är det helt OK att ha halsfluss.....

Japp, det är IKEA-katalogen.

Japp, solen skiner.

Japp, det är nice.

Japp, jag förtjänar det!

Vad Pappersgubben gör under tiden? Städar, badar barnen, diskar etc.....



Läs även andra bloggares åsikter om halsfluss, sjuk, sol, sola, IKEA, IKEA-katalogen, sommar

Jamen tack så jävla mycket då!

I måndags fick Pappersgubben komma hem lite tidigare på jobbet. Susanne däckade. Fullständigt däckade.Och så har det fortsatt. Halsont och hög feber. Liggläge. Nu är febern borta, men halsen värker fortfarande som fan.

Idag gav jag upp och begav mig till vårdcentralen. Fick tops nedkörd i halsen och stick i fingret. Blodvite uppstod. Diagnosen blev halsfluss. Jovisst. Återigen. Tack så jävla mycket streptokocker. Ny antibiotikakur. Det var ju evigheter sen jag hade halsfluss ju. Hela en månad sedan. 

Kryper ned i soffan och funderar skarpt på en konstant uppkoppling mot intravenös antibiotika....

Gyllene dagar på semestern...

Semester är fint.
Sol är fint.
Roadtrip till södra Sverige är fint.
Hälsa på vänner är fint.
Värme är fint.

Sommarförkylning är inte fint!


*går och tycker synd om mig själv*

Usch, fy och dubbelusch - om en natt på barnakuten

Vi tar det från början... Lilleman har varit ordentligt förkyld sen i torsdags kväll. Feber, hosta och snuva.Det gamla vanliga. I fredags och lördags verkade han inte så varm, men åt lite taskigt. Men så igår verkade han lite bättre. Åt bättre. Men han kändes varm. Så när kvällen kom, tog vi tempen. 38,5°C hade han. Ok, tänkte vi, en febernedsättande supp och så i säng för Lilleman. Skruttan nattades och somnade. Lilleman somnade i Pappersgubbens famn. Pappersgubben la honom i sängen.

Det var här den vanliga förkylningen övergick till ovanlig. Efter ca 30 minuter hör Pappersgubben Lilleman gny uppe i sängen. Han går upp. Efter ett tag ropar han på mig. När jag kommer upp, ser jag en orolig Pappersgubbe med Lilleman i famnen. Lilleman skakar för fullt, samtidigt som han gnyr ynkligt. Hans händer, armar, fötter och ben är blå. Genast börjar kugghjulen gå - är det feberkramp? Vi tar ned honom till skötbordet för att se bättre. Då ser vi att han är grådaskig i ansiktet.

Jag ringer genast syrran, som nyligen var med om feberkramp med sin dotter. Jag får rådet att vira handdukar fuktade i ljummet vatten runt Lilleman. Vi gör det, och ringer sedan Vårdguiden. Under tiden lugnar Lilleman sakta ned sig lite. Vi får rådet att åka in till akuten. Som tur är, bor vi nära, och är där på 10 minuter. Innan springer vi förbi ena grannen för att be om barnvaktshjälp tills farfar tagit sig hem till oss. Underbart att ha så fina grannar, som ställer upp i sådana här situationer!

Väl framme vid akuten, får vi ett eget rum. De tar tempen på Lilleman, som nu er normal ut igen. Febern var hög, trots febernedsättande - hela 39,5°C. Han får ytterligare febernedsättande. Därefter tas en massa prover (blodprov, urinprov) och undersökningar görs. Som vanligt på akuten, tar det ju förstås sin lilla tid. Vid 2 på natten får vi i alla fall träffa läkaren för sista gången. Han konstaterar att allt ser bra ut, och att Lilleman har en virusinfektion. Vi får rådet att fortsätta ge febernedsättande i 1-2 dygn. Sedan skrivs vi ut, och åker hem. Helt slut!

Förresten, nämnde jag att kaffemaskinen var trasig på akuten? Och att växelmaskinen var paj, den med? Vi kunde inte köpa något, varken godis eller kaffe! Så vi tog en tur till Statoil innan vi åkte hem. Införskaffade bulle och lite godis, som vi svullade till en kopp te när vi kom hem. Sedan däckade vi...



Läs även andra bloggares åsikter om barn, sjukdom, sjuk, feber, virus, feberkramp, blå, barnakuten, prover, trött, förälder, familjeliv, kaffemaskin

En liten sjukling

Lilleman har mycket på gång just nu. Först är han inne i en klängfas just nu. Sedan tittade en tand fram igår. Och idag bröt en förkylning ut för honom. Med feber och antagligen halsont som följd. Och snuva. En Ipren-supp och en vällingflaska senare sitter han nu på vardagsrumsgolvet och leker. Vill inte sova. Fast han egentligen är trött.

Det är inte alltid lätt att vara liten, framför allt inte om man är liten, kinkig och sjuk med tänder som kliar.....

Öppet igen

Nu har vi rest oss ur magsjuketräsket. Tagit oss ut på andra sidan. Torkat upp spyorna och lagt dem bakom oss. Vi går vidare. Tittar ut genom fönstret och njuter av solen. Lever igen.

Det är över för den här gången!

Stängt pga magsjuka

Hos hela familjen. Öppnas igen när spyorna är torkade...

Fredag

Det är fredag. Pappersgubben VAM:ar (Vård av Mamman). Den här mamman är nere för räkning. Igen. Sjukt mycket förkylningar den här vintern. Nästan i klass med snömängderna... Så nu går jag och vilar en stund, precis som bloggen. Och försöker kurera mig. På återseende!

TGIF?

Pappersgubben är hemma idag.
Vabbar. Tar hand om barnen och mig.
Jag och Lilleman är förkylda. Rejält förkylda.
Och jag är trött på förkylningar. Rejält trött.
Har varit förkyld länge. Sedan nyår. Utan uppehåll. Rejält länge.

Nu vill jag bli frisk. Rejält frisk!





Läs även andra bloggares åsikter om sjuk, förkyld, trött, VAB, rejält

Och som ett brev på posten...

Lilleman vaknade flera gånger i natt. Snuvig som tusan. Stackars liten har fått förkylningen från mig. Great!

Men nu får vi användning för handspriten här hemma...

Nya året suger hittills - så nu kan det väl bara bli bättre?

Nytt år. År 2010.
Vad är lämpligare än att starta det med en härlig dunderförkylning?
Huvudet är som en enda slembobba, halsen svider, kroppen värker och jag har feber. Man skulle kunna säga att jag är den döende svanen.
Visst låter det lockande? Ungefär lika lockande som en romantisk weekend på en svinfarm...

Pga denna långt ifrån roliga påhälsning, sitter jag själv hemma (medan resten av familjen äter god middag hos vänner och far som tokar i deras pulkabacke) och tycker synd om mig själv. Glor på skit på TV:n. Svullar skumtomtefudge (mycket bra för att bota förkylning...). Slumrar i soffan med en filt om mig och en katt på magen. Vilket skulle vara helt OK normalt. Om inte kroppen gjorde sig påmind stup i kvarten.

Men jag klagar inte jag.
Nejdå, jag biter ihop.
Tar mig fram likt en lejoninna.
Inget kan stoppa mig.

Eller så är jag bara en ynklig liten tvåbarnsmorsa med en skitförkylning...



Läs även andra bloggares åsikter om sjuk, förkyld, klagan, stark, en-liten-liten-liten-tvåbarnsmorsa

One down - three to go

Ett stick avklarat. Tre kvar. Igår fick Skruttan vaccin insprutat i armen. Mot svinisen. Men det var inte lätt att hitta det eländiga vaccinet. Här i närområdet finns inget kvar. Men den som letar efter en nål i en höstack skall finna. Hittade en vårdcentral, som fortfarande hade kvar vaccin. Och hade tidsbokning. Hur toppen är inte det? Så vi åkte iväg hela 45 minuter med bil för att sticka Skruttan i armen. Men det är det värt!

Hon har hittills tagit det hela väldigt bra. Hon blev lite ledsen vid själva sticket, men när hon fick ett klistermärke, bidde hon glad igen . Och så fick hon en glass efteråt, då hon varit så duktig. Än så länge har vi inte sett några särskilda biverkningar. Hon är lite öm i armen, men det kan man ju bli av många olika sprutor...

Så nu väntar vi bara på att Lilleman ska fylla 6 månader, eftersom det nu är OK att vaccinera från den åldern. Och sedan väntar vi på att man ska släppa vaccinet lös på oss vanliga vuxna också, så jag och Pappersgubben kan bli säkrade också.



Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, vaccin, h1n1, svininfluensan, vaccination, vaccinering, barn