Visar inlägg med etikett nostalgi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nostalgi. Visa alla inlägg

måndag 21 maj 2012

Sorteringsmani

Jag och Pappersgubben en kall vinterdag i februari 2011
Vi har många kort i vårt fotobibliotek på datorn. Foton tagna sedan 2005, då vi fick vår första digitalkamera. Totalt är det för närvarande 38885 foton. Japp, det är sant. 38885 foton. Om vi gillar att fotografera? Typ. Ganska så mycket. Hela tiden. Katter. Barn. Födelsedagskalas (det blir ett antal sådana i en stor familj...). Trädgård. Mat. Tavlor. Inredning. Jorrå, vi fotar massor.

Jag är sjuk (åkt på en dunderförkylning), och är därmed hemma i några dagar för att kurera mig. Men en stund orkar jag sitta framför datorn mellan varven. Och idag har jag hållit på att sortera in dessa 38885 foton. De ligger nämligen i vårt iPhoto-bibliotek utan annat än i kronologisk ordning. Ingen annan sortering. Inte så lätt att hitta något där inte... Jag har i alla fall lyckats ta mig igenom 2012 so far och 2011 fram till våren (jobbar mig bakåt). Uj, vilken tid det tar! Men det är samtidigt roligt att titta tillbaka på alla foton på bla barnen, och på saker vi gjort tillsammans.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 6 maj 2012

En nostalgitripp med löpardojjorna

Pappersgubben fixar med fina Musköbåten
Idag åkte vi ut till min pappa, Båtfarsan, för att fixa med vår båt, som ligger på hans tomt. Och självklart passade jag på att ta med mig mina löpardojjor och träningskläder. Ett sånt tillfälle kan man inte bara missa!

Eftersom jag till stor del är uppväxt där min pappa nu bor, blev det en riktig nostalgirunda. Jag sprang utmed vägar, där min farmor och jag ofta promenerade, alltmedan vi hade långa samtal om livet och skrattade ikapp. Jag sprang längs stigar, där jag ofta var ute och promenerade med vår fina hund Kaxi. Jag sprang utmed havet, där jag badat många gånger. Och allt detta medan solen sken och det var så där lagom svalt i luften, precis perfekt väder för en långtur!

En toppenhärlig runda på 7,20 km blev det - och efteråt mådde jag fantstiskt - det var jag värd!

 

måndag 4 juli 2011

Min fantastiska dotter...

...växer så det knakar. Och åren går snabbare än man tror - idag lägger hon ytterligare ett till sina och fyller 5 år. Min fina lilla prinsessa börjar verkligen bli stor. Hon kan läsa en del. Hon älskar att klättra och göra både möjliga och omöjliga cirkuskonster. Hon är nästan alltid glad. Hon sjuder av liv. Hon pratar konstant (har ingen som helst aning var hon fått det ifrån...). Det är svårt att få tyst på henne till och med när man borstar hennes tänder.

Hon gillar även att leka med sina vänner, gärna många på en gång. Hon är sällan stilla. Cykeln eller sparkcykeln går varm. Men hon är också pysslig. Kan sitt och måla i målarböcker eller klippa och lilla/tejpa ihop kartonger och papper till helt fantastiska konstverk. Hon har tålamod. Och hon älskar sin familj. Hon har så fin hand med sin lillebror. Hon tar med honom på äventyr. Roar honom. Har tålamod med honom. Lär honom.

Hon är helt enkelt en underbar tjej!

Grattis mitt älskade lilla hjärta - mamma älskar dig ända till månen och tillbaka!

onsdag 1 juni 2011

Stoltaste morsan i stan...

...måste ju bara vara jag idag! För att jag har världens bästaste dotter. En hel del av hennes kompisar har lärt sig att cykla utan stödhjul. Problemet för Skruttan, är att hon är kort (undrar var hon fått det ifrån... *visslar*), och därför haft svårt att nå pedalerna. Så förra året fick hon en cykel i 4-årspresent. Med stödhjul. Men i år har hon beslutat sig för att de ska av. Så i helgen sprang Pappersgubben ett par vändor bakom henne, medan hon försökte cykla. Men det blev inte så många vändor. Pappersgubbens kondis är liksom inte riktigt vad den varit... Och Skruttan tappade fokus och tålamodet. Och så var det med det!

Idag på dagen bestämde hon sig dock för att det återigen var dags. Jag var hemma med barnen, och jag kunde inte springa efter henne (pga sjukdom), så jag sa åt henne att försöka själv. Och det gjorde hon. Om och om igen. Och igen. Och igen. Hon gav sig helt enkelt fan på att hon skulle lära sig att cykla själv. Och helt plötsligt kom det där magiska ögonblicket. Ögonblicket som får det att tåras i ögonen på den überstolta mamman. Skruttan cyklade alldeles själv, och ropade till mig: "Mamma, kolla! Jag kan ju cykla själv. Jag sa ju det!"




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag 7 mars 2011

30 dagar: Dag 8 - ett ögonblick

Ett ögonblick. En stilla stund. Ett speciellt tillfälle. För mig är det den stunden då jag mötte mina barn för första gången.

Det är något alldeles fantastiskt att få vara med om att sätta barn till världen. Visst, det gör skitont. Och det är skitjobbigt. Och stundtals är man rätt trött på att ligga där på förlossningen och kvida. Men det är värt varenda sekund. När man får sitt lilla knyte i famnen, försvinner allt runtomkring en. Smärtan är borta. Surret av barnmorskor och annan personal som stökar runt i rummet är långt borta. Kvar finns bara jag och detta lilla, sköra knyte. Världen står stilla, när våra ögon möts. Och plötsligt känner jag att något stort har hänt. Jag är nu mamma. Den lilla varelsen, som nyss låg i magen och sparkade, ligger nu i min famn och ser på mig med stora ögon. Och litar fullständigt på mig. Att jag ska ta hand om den. Att jag ska värna om den. Det är något stort. En ömsesidig och kravlös kärlek.

När Skruttan föddes, gick jag igenom en riktig pärs till förlossning med pinvärkar och annat. Och efter 26 timmars smärta kom hon slutligen ut. Och plötsligt försvann världen för mig. Min lilla flicka såg på mig. Våra ögon fann varandra. Och jag var den lyckligaste kvinnan i hela världen. En liten människa, skör men ändå så stark. Och hon är vår. Min och Pappersgubbens första barn. Skapad av kärlek.

När Lilleman föddes, gick jag igenom en lättare förlossning på många sätt. Jag var mer förberedd. Jag hade lärt mig att behålla fokus vid smärta genom att gå gravidyoga. Jag hade lärt mig att andas rätt genom att gå profylaxkurs. Och den här gången hade jag kontrollen. Eller i alla fall inbillade jag mig det... Efter drygt 7 timmar på förlossningen, behagade Lilleman slutligen titta ut. Och plötsligt satt jag där i sjukhussängen igen och tittade nu in i min sons ögon. Såg hur hans blick sökte min. Och hur han slutligen låste den på mina ögon. Studerade mig. Och jag fylldes återigen med den fantastiska känslan. Kärlek. Ömhet. Denna lilla människa, så ny i den här världen, litade fullständigt på mig, och somnade gott i min famn. Och jag log stolt. Vårt andra kärleksbarn.

Två fina barn har jag fått lyckan att sätta till världen. Och båda gångerna har det varit smärtsamt. Häftigt. Förlösande. Kraftfullt. Skrämmande. Kärleksfullt. Fantastiskt. Överväldigande. Att föda barn, är något verkligen speciellt. Så ta vara på det är ögonblicket. Den där stunden, då du för första gången ser in i ditt barns ögon. Det är verkligen ett speciellt ögonblick!




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

tisdag 1 mars 2011

30 dagar: Dag 7 - min bästa vän

Egentligen har jag fler bästa vänner än bara en. En bästa vän för mig, är någon som alltid finns där. Som ställer upp för mig. Som bryr sig. Någon som låter mig vara den jag är, och ändå gillar mig. Någon som jag kan berätta allt för. Någon som jag kan pladdra på med i evigheter, utan att det känns konstigt. Någons om jag kan sitta tyst med, utan att det känns konstigt.

Jag har flera vänner i min bekantskapskrets. Och det finns några av dem står mig riktigt nära. En av dem är ju givetvis Pappersgubben. Vi kan prata om allt. Skratta tillsammans. Gråta tillsammans. Bara vara.

En annan är min barndomsvän Suzanne. Vi har känt varandra sedan vi var 5 år, och vi har alltid haft en nära kontakt. Numer ses vi tyvärr inte så ofta, och livet gör att vi inte hinner höras så ofta heller. Men när vi väl lyckas få tid över, kan vi sitta och babbla i evigheter. Om precis allt. Det finns nog ingen människa som jag skrattat så mycket tillsammans med. Fast jag är 30+, kan jag tillsammans med henne känna mig som 14 igen :D.

En tredje är min fina vän Magda. Vi lärde känna varandra när Skruttan och hennes äldsta son var kring halvåret. Och på något sätt fann vi varandra där. Magda är en vän som alltid ställer upp för mig. Hon bryr sig. Finns där. Är ett stöd. Och med henne kan jag verkligen bara vara Susanne. Ha mysbyxor och bara slappa. Vara mig själv. Dessutom bakar hon ju alltid en massa gott, och vem vill inte ha en sådan vän ;)

Sedan har jag ju förstås min underbara familj. Mina tre systrar står mig väldigt nära. Vi pratar ofta med varandra, och ses nästan lika ofta. Vi har alltid något att prata om. Mina systrar finns där för mig, när jag behöver det. Vi kan prata om allt med varandra. Och vi kan definitivt skratta tillsammans. Och när vi ses, är det aldrig tyst. Per definition!

Min mamma är givetvis också en nära vän till mig. Min mamma är verkligen mitt stora stöd. Hon är min mamma på alla sätt som man ska vara en mamma, och mer därtill.

Ytterligare en bästa vän finns inte längre med mig - min fina och underbara farmor. Hon var verkligen min bästa vän. Vi hade så roligt tillsammans. Jag älskade att åka ut till henne, sätta mig vid hennes köksbord och tillsammans med henne lösa korsord och dricka te. Hon gav mig intresset för matlagning och bakning. Och hon gav mig många goda skratt. Och vi kunde sitta tillsammans och prata i timtals.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 11 januari 2011

13 år tillsammans...

...och fortfarande lika kär! Idag firar jag och min kärlek Pappersgubben 13 år tillsammans. 13 år! Det är många år det... För 13 år sedan pluggande vi vid Stockholms Universitet. Han var 19 år och jag var 20 år. Nu står vi här, 13 år senare, lite äldre, tyngre och visare. Och med mycket mer i det gemensamma bagaget, som håller oss samman. Två fina och underbara barn. Två goa katter. En massa kärlek. Och en hel dos erfarenhet.

Fast det mest fantastiska är att vi fortfarande älskar varandra innerligt, precis som när vi träffades. Och ibland, när jag ser på honom i smyg, där vi sitter i soffan klädda i skruttiga mysbrallor och glor på TV, känner jag det där härliga pirret i magen. Kärlekspirret. Pirret, som betyder att det bara är vi två. För alltid!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

tisdag 23 november 2010

Tisdagstema: resa

Den här veckan är det temat resa hos Tisdagstema. Först funderade jag på att bidra med ett semesterfoto från någon av våra resor. Men så slog det mig att jag har ett foto, som symboliserar ordet resa på ett djupare sätt - nämligen starten på Lillemans resa genom livet. Och för den som inte ser vad bilden föreställer, så är det mitt graviditetstest från när jag fick veta att jag var gravid med Lilleman.

 Klicka på bilden för att se en förstoring.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

lördag 30 oktober 2010

Nostalgi

Igår var det 90-talstema på Idol, och det blev en riktig nostalgitripp! Mina härliga tonår passerade under 90-talet, och i denna musik finns många minnen av just dessa år. Första kärleken. Första fyllan. Alla härliga fester. Att hänga med kompisarna och bara lyssna på musik. Hann med både högstadiet, gymnasiet och universitetet under detta årtionde. Och i slutet av det (1998) blev jag tillsammans med mitt livs kärlek och senare pappan till mina barn. Så detta årtionde betyder mycket för mig!

Vad har ni för minnen av 90-talet?





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 5 oktober 2010

Tisdagstema: sött

Tänkte vara med i Tisdagstema för en gångs skull. Blir dessvärre inte så ofta längre, eftersom jag har fullt upp med Ordlös Onsdag. Men ibland lyckas jag få till det, som idag :)

Den här veckan är temat sött, och vad är sötare än sina egna barn? Här står mina två kottar och borstar potatis ute på ön. Skruttan är iklädd min farmors gamla förkläde, som även jag hade när jag var i Skruttans ålder, och stod på samma pall borstandes potatis. Lilleman bidrar också på sitt egna sätt genom att äta den råa potatisen...

Klicka på bilden för att se en förstoring.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

fredag 27 augusti 2010

Mitt paradis

Man kan som sagt inte annat än att älska Stockholms skärgård!
Och här ute på vår ö har jag mitt paradis.
Här hämtar jag andan.
Lever upp igen.
Återhämtar mig.
Finner ro.
Lagrar energi.
Bara är.
Inga måsten.
Inga krav.
Bara havet, vinden och doften av saltvatten.

Det, mina vänner, är det sanna paradiset!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

tisdag 9 mars 2010

Tisdagstema: frihet

Här kommer min tolkning på veckans Tisdagstema som är "Frihet". Detta är frihet för mig. Skärgården. Den underbara och vackra skärgården. Att bara sitta på bryggan och prata. Slappa. Lapa sol. Samtidigt som man känner doften av hav. Och höra tystnaden. Det är frihet!

Fotot är taget under midsommarhelgen 2009, och solen visar äntligen sin vackra nuna. Och vi är inte sena att njuta av den...

Klicka på bilden för att se en förstoring

Fler bidrag kan du se här!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

onsdag 20 januari 2010

Att vara kvinna och åldras

Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:

3 år: Tittar på sig själv och ser en Prinsessa

8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.

15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej. (Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).

20 år: Tittar på sig själv och ser "Jag är för smal/tjock, för kort/lång,
för stripigt/lockigt hår" - men bestämmer sig för att gå ändå.

30 år: Tittar på sig själv och ser "Jag är för smal/tjock, för kort/lång,
för stripigt/lockigt hår" - men bestämmer sig för att hon inte har tid att fixa till sig själv så hon går ändå.

40 år: Tittar på sig själv och ser "Jag är för smal/tjock, för kort/lång,för
stripigt/lockigt hår" - men säger "Jag är åtminstone ren" och går ändå.

50 år: Tittar på sig själv och ser "Jag är" och går vart hon vill.

60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens
kan se sig själv i en spegel längre. Går ut och besegrar världen.

70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och njuter av livet.

80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och går ut för att ha kul i den här världen.

Kanske skulle vi alla ta på oss den där lilla hatten tidigare...



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 12 januari 2010

Att leva i nuet


En stunds lek ute i snön efter dagishämtningen.

Skruttan passar på att åka i pulkabacken. Både med snowracer, pulka, stjärtlapp och med bara overallen.

Lilleman sitter i vagen och iakttar. Skrattar ikapp med idolen storasyster.

Själv åker jag ett par åk tillsammans med Skruttan.

Njuter av vad vintern har att erbjuda. Njuter av att umgås med mina barn. Njuter av nuet, i vetskap om att nuet går så himla fort.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 3 december 2009

Lillemans namnfest

I söndags den 29/11 firade vi tillsammans med våra nära och kära Lilleman med en namnfest. Vi bjöd många. Tänkte att det nog är en hel del som faller ifrån så här i influensatider. Och så har jag ju rätt stoooor familj också. Men inte många föll ifrån. De flesta kom. Och vi fick fullt hus. Tokfullt. Ca 40 vuxna och 15 barn. Men desto mer kärlek till Lillemannen! Som tur var har vi underbart goa grannar, vilka lånade ut både stolar och bord till oss.

Vi tog oss inte bara vatten över huvudet när det gäller antal gäster. Näerrå, vi tyckte även att vi skulle laga allt själva. Så det gjorde vi. Till lunch bjöd vi på två olika sorters smörgåstårta - helt hemstampade. När det sedan var dags för fika, var även allt till hembakt. Fast lingonpepparkakan la jag ut på entreprenad. Till snälla Magda. Och pepparkakorna slank liksom ned i kärran när vi var på ICA Maxi i lördags...

Vi hade en liten ceremoni, där vi presenterade Lillamans faddrar - Magda och Pappersgubbens ena kusin; Bollnäsmannen. Bollnäsmannen var tyvärr bortrest (i Thailand, så inte var det vidare synd om honom...), men han skickade en liten filmsnutt med en presentation av sig själv. Den visade vi, med ett intro från Gudfadern. Sedan fick Magda svära en ed skriven av Lilleman (läs Pappersgubben), där hon lovade att köpa en Ferrari till Lillemans mamma när Lillemannen fyller 18 år. Jorrå, jag hörde det högt och tydligt. Precis så sa hon! Och som tack för det, fick hon ett fadderbevis av oss. Efter det sjöng min underbara syster Mini-Me en av mig önskad sång - "Nu har det landat en ängel" av Niklas Strömstedt (med lite modifierad text då förstås...). En helt underbar sång så perfekt framförd a capella av syster min! Vackert är bara förnamnet - och visst kunde man ana sig till både en och två tårar i min ögonvrå (läs Susanne bölade ).

För att summera hela dagen - stressigt, roligt, underhållande, kärleksfullt och toppen!

Här kommer lite foton (tack för fotograferingen Magda!) - klicka på dem om du vill se en förstoring:

måndag 16 november 2009

Längtar...

Sitter och kollar igenom mina gamla scrappar. Hittar en från nästan exakt två år sedan. Närmare bestämt 13:e november 2007. Det var ett tillfälle då det singlade ned en massa snö från skyn. Hela dagen snöade det. Till Skruttans stora glädje. Hon och Pappersgubben gick ut för att bygga i snön. Men det blev inte vilken snögubbe som helst, utan en snökatt. Och så åkte hon en stund på sin älskade Bobbycar.


Visst får bilderna en att längta lite efter snö?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

tisdag 15 september 2009

Tack för tårarna...

Hur många tonårstjejer har inte trånat till Mr Snyggo a la 80-tal? Sjungit med i "I had the time of my life" och önskat man var Baby? Drömt rosa drömmar om att den perfekta killen skall komma och svepa med en i en dans och göra det vågade lyftet?

Nu är Mr Snyggo inte längre här hos oss. Men minnen lever kvar. Och drömmar. Tack Patrick Swayze för underbara stunder, då jag drömt mig bort och tack för alla glädjetåtar över det perfekta lyftet under en magisk dans. Ryser fortfarande när jag ser den här scenen!

Dröm dig bort här: "I had the time of my life"

Eller här...


R.I.P och tack för tårarna!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 14 september 2009

Punkmorsan?

Jorrå, lite (s)punk finns det nog kvar i den här tvåbarnsmorsan...
...eller lila nagellack = coolt?
...eller gamla tanten försöker minnas sina ungdoms dagar?
...eller Susanne modebloggar?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

söndag 13 september 2009

Att släppa måstena

Hemmet borde städas. Smutsig disk står på bänken. Alla lakan skall bytas. Ungarna ska badas. Över golvet ligger ett minfält av leksaker. I tvättstugan är korgarna fulla av smutstvätt. Jag borde städa.

Men jag lägger måstena åt sidan idag. Passar på att njuta av tiden. Tiden med mina barn. Det viktigaste av allt. Kryper upp i soffan. Tar Lilleman i famnen. Kramas. Pussas. Busar. Bara är. Tillsammans. Pratar med Skruttan. Leker med i hennes rollekar. Skrattar med henne. Spontankramas.

En stund står tiden still. Mitt sinne ler. Lyckan inombords går inte att hålla tillbaka. Jag skrattar. Och inser att jag älskar mitt liv!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag 2 september 2009

Du vet att du lever år 2009 när...

1. Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen

2. Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år

3. Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer

4. Du skickar e-post till dem, som sitter bredvid dig

5. Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e - postadresser

6. Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag

7. Din chef klarar inte av att göra ditt jobb

8. Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar

10. Du ringer familjen för att höra om de är hemma, medan du kör in i garaget

11. All reklam på TV har en internetadress under

12. Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den

13. Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå ‘online’ innan du hämtar kaffet i espressomaskinen

14. Du lägger huvudet på sidan för att le :)

15. Du läser detta och nickar och ler

16. Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna lista

17. Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där

18. Och nu sitter du och ler åt dig själv



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,