tisdag 1 mars 2011

30 dagar: Dag 7 - min bästa vän

Egentligen har jag fler bästa vänner än bara en. En bästa vän för mig, är någon som alltid finns där. Som ställer upp för mig. Som bryr sig. Någon som låter mig vara den jag är, och ändå gillar mig. Någon som jag kan berätta allt för. Någon som jag kan pladdra på med i evigheter, utan att det känns konstigt. Någons om jag kan sitta tyst med, utan att det känns konstigt.

Jag har flera vänner i min bekantskapskrets. Och det finns några av dem står mig riktigt nära. En av dem är ju givetvis Pappersgubben. Vi kan prata om allt. Skratta tillsammans. Gråta tillsammans. Bara vara.

En annan är min barndomsvän Suzanne. Vi har känt varandra sedan vi var 5 år, och vi har alltid haft en nära kontakt. Numer ses vi tyvärr inte så ofta, och livet gör att vi inte hinner höras så ofta heller. Men när vi väl lyckas få tid över, kan vi sitta och babbla i evigheter. Om precis allt. Det finns nog ingen människa som jag skrattat så mycket tillsammans med. Fast jag är 30+, kan jag tillsammans med henne känna mig som 14 igen :D.

En tredje är min fina vän Magda. Vi lärde känna varandra när Skruttan och hennes äldsta son var kring halvåret. Och på något sätt fann vi varandra där. Magda är en vän som alltid ställer upp för mig. Hon bryr sig. Finns där. Är ett stöd. Och med henne kan jag verkligen bara vara Susanne. Ha mysbyxor och bara slappa. Vara mig själv. Dessutom bakar hon ju alltid en massa gott, och vem vill inte ha en sådan vän ;)

Sedan har jag ju förstås min underbara familj. Mina tre systrar står mig väldigt nära. Vi pratar ofta med varandra, och ses nästan lika ofta. Vi har alltid något att prata om. Mina systrar finns där för mig, när jag behöver det. Vi kan prata om allt med varandra. Och vi kan definitivt skratta tillsammans. Och när vi ses, är det aldrig tyst. Per definition!

Min mamma är givetvis också en nära vän till mig. Min mamma är verkligen mitt stora stöd. Hon är min mamma på alla sätt som man ska vara en mamma, och mer därtill.

Ytterligare en bästa vän finns inte längre med mig - min fina och underbara farmor. Hon var verkligen min bästa vän. Vi hade så roligt tillsammans. Jag älskade att åka ut till henne, sätta mig vid hennes köksbord och tillsammans med henne lösa korsord och dricka te. Hon gav mig intresset för matlagning och bakning. Och hon gav mig många goda skratt. Och vi kunde sitta tillsammans och prata i timtals.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

1 kommentar:

  1. Men vad fint du skriver, vad rörd jag blir! Puss på dig min kära vän. <3

    SvaraRadera

Låt fantasin flöda och skriv vad som faller dig in. Dock censurerar jag - varken reklam eller "besöksraggning" är välkommet!