Nu har den rosa kaninens batterier kopplats ur. De (batterierna) behöver en rejäl uppladdning i form av tv-kväll i soffan med en (flera?) stor kopp te och nalla lite på det nylagade julgodiset...
Ha en härlig kväll!
Jag begär inte mycket. Men jag har en liten önskan. Bara en liten en. Och helt okomplicerad. Om jag fick min önskad igenom, skulle huset vara städat jämt (nåja, nån gång ibland i alla fall). Tvätthögarna skulle vara pyttesmå. Man skulle kunna se diskbänken i köket, istället för all disk som står där.
Inne i rummet stod en dator. "Toppen!" tänkte jag. Något att börja med. Försöker logga in. Nope. Funkar inte. Nytt lösenord kanske? Nope. Funkar inte. Men om man testar flera gånger då? Nope. Funkar inte. Men om man svär och hamrar lite på tangentbordet samtidigt? Nope. Funkar inte. Nytt operativsystem. Okej, datorn är alltså körd... Hmmm, man kanske ska ringa datasupporten? Nope. Funkar inte. Telefonen var ju inte aktiverad. Lånade kollegans telefon, och fick en herrans massa nya ärendenummer som datasupporten la upp...



Helgen har varit likamed fullt ös medvetslös! Lördagen bestod i att njuta av det vackra vädret hela familjen tillsammans. Promenad till parken i solskenet. Bus i lekparken. Inköp av lördagsmys. Inmundigande av glass. Melodifestivalfinal. Gottis. Sms:ande. Barn som somnar i soffan.

Att gå på mässa med två treåringar kan vara påfrestande. Särskilt om man är pappa och springer efter dem hela tiden...
Att gå på mässa med två treåringar kan vara påfrestande. Särskilt om man är mamma och måste göra en 100-meterslöpning a la Usain Bolt efter barnen, som rusat in i köket på restaurangen.
Att vara 70-talist och född ur hippiegenerationen innebär ju självklart att man måste bära sitt barn nära. I sjal. Jag fick prova på att bära Lilleman i en vävd sjal, och fastnade direkt. Jag blev så fast, att jag faktiskt köpte en sjal. Och går nu och känner mig som den hippie jag är.
Amy Diamond är liten. Pytteliten. Bara barnet ju. På TV ser hon mer vuxen ut. Live såg hon ut som en 13-åring.
Andas i gasmask är spännande. Särskilt om en snygg brandman för stunden tyckte att det var jätteskoj att busa med en trött och förvirrad mamma, genom att blåsa på med fullt ös av friskluft i masken, så att mamman hoppar tre meter av förskräckelse.
Massage är skönt. Så skönt att jag köpte en Shiatsu-Pro-massör till mig själv. Nu kan jag sitta i vår soffa med min alldeles egna massör masserandes mina ömma skuldror. Och det bästa är att han aldrig tröttnar!
På en mässa kan man träffa på alla möjliga och omöjliga människor. Jag stötte på en internet-kändis. Som jag aldrig träffat irl. Men babblat med på nätet. Mycket roligt att ses "på riktigt".
Gratis är gott. Nu har vi fyllt på blöjförrådet litet här hemma...
Att däcka i soffan hemma efter en heldag på en mässa med hela familjen är toppen. Framför allt om man har sin egen massör som sällskap...

Idag har jag legat lågt med bloggandet. På förmiddagen har vi haft besök - kändes lite oartigt att sätta sig och blogga då. På eftermiddagen har båda barnen varit kinkiga, framförallt Lilleman. Inget dög åt lille herrn. Sakta räknade jag ned timmarna tills Pappersgubben skulle komma hem. Är själv rätt slut och lider av sömnbrist. När jag kikar till på klockan och tänker att nu åker han strax från jobbet, ringer han. Försenad. Nån (j-la) apparat (som inte alls bryr sig om en trasig tvåbarnsmorsa) på hans jobb pajjade. Lägligt nog precis innan han skulle åka (beräknande som den är - apparaten alltså). Så nu sitter jag här. Lilleman har somnat. Skruttan kollar Bolibompa. Jag bloggar. Ordningen är återställd. Det enda som saknas nu är Pappersgubben och godiset hans skulle köpa till mig på vägen hem...
Totalt färdig. Och det redan innan jag överhuvudtaget försökt mig på en karriär...


Vissa dagar känner man sig som den optimala morsan. Livet leker. Barnen är två små änglar med glorior på sne'. Urgulliga och toppensnälla. Som mamma känner man sig som Bree Van De Kamp-Hodge. Man klarar biffen liksom, och tar hand om söndagssteken på en gång. Allt är tipptopp hemma. All disk är ren. Golvet är dammsuget. Morsan har fått lite egentid. Hunnit dricka lite te i lugn och ro. Kort sagt - man är på topp!



. Själv har jag slutat jobba, och har nu semester fram till Knyttet behagar titta ut. Passar på att njuta lite av min nyfunna egentid och tiden med familjen. Passar även på att gosa lite extra med Skruttan, nu när jag har mer ork över. Myser med Pappersgubben. Fnissar med Skruttan likt tonårstjejer. Bara är. Njuter av livet en stund.
