I söndags var vi på UnderBARA BARN-mässan. Hela familjen. Och hela Pralinfamiljen. Och utökade Pralinfamiljen i form av Magdas syrra med mage. Och vi lärde oss några saker:
Att gå på mässa med två treåringar kan vara påfrestande. Särskilt om man är pappa och springer efter dem hela tiden...
Att gå på mässa med två treåringar kan vara påfrestande. Särskilt om man är mamma och måste göra en 100-meterslöpning a la Usain Bolt efter barnen, som rusat in i köket på restaurangen.
Att vara 70-talist och född ur hippiegenerationen innebär ju självklart att man måste bära sitt barn nära. I sjal. Jag fick prova på att bära Lilleman i en vävd sjal, och fastnade direkt. Jag blev så fast, att jag faktiskt köpte en sjal. Och går nu och känner mig som den hippie jag är.
Amy Diamond är liten. Pytteliten. Bara barnet ju. På TV ser hon mer vuxen ut. Live såg hon ut som en 13-åring.
Andas i gasmask är spännande. Särskilt om en snygg brandman för stunden tyckte att det var jätteskoj att busa med en trött och förvirrad mamma, genom att blåsa på med fullt ös av friskluft i masken, så att mamman hoppar tre meter av förskräckelse.
Massage är skönt. Så skönt att jag köpte en Shiatsu-Pro-massör till mig själv. Nu kan jag sitta i vår soffa med min alldeles egna massör masserandes mina ömma skuldror. Och det bästa är att han aldrig tröttnar!
På en mässa kan man träffa på alla möjliga och omöjliga människor. Jag stötte på en internet-kändis. Som jag aldrig träffat irl. Men babblat med på nätet. Mycket roligt att ses "på riktigt".
Gratis är gott. Nu har vi fyllt på blöjförrådet litet här hemma...
Att däcka i soffan hemma efter en heldag på en mässa med hela familjen är toppen. Framför allt om man har sin egen massör som sällskap...
Läs även andra bloggares åsikter om underbara barn mässan, mässa, familj, vänner, barn, trött, massage, sjal, sjalbarn, bära nära, nyfrälst
Verkar som om "alla var där"! Jag med, jag har bara inte bloggat om det.
SvaraRaderaJa, visst är det underbart med sjal :-D Tänk att du fastnade du med till slut ;-) Känner mig nästan lite skyldig, det var ju jag som snabbt styrde stegen dit likt en blodhund...
SvaraRadera