Stoltaste morsan i stan...

...måste ju bara vara jag idag! För att jag har världens bästaste dotter. En hel del av hennes kompisar har lärt sig att cykla utan stödhjul. Problemet för Skruttan, är att hon är kort (undrar var hon fått det ifrån... *visslar*), och därför haft svårt att nå pedalerna. Så förra året fick hon en cykel i 4-årspresent. Med stödhjul. Men i år har hon beslutat sig för att de ska av. Så i helgen sprang Pappersgubben ett par vändor bakom henne, medan hon försökte cykla. Men det blev inte så många vändor. Pappersgubbens kondis är liksom inte riktigt vad den varit... Och Skruttan tappade fokus och tålamodet. Och så var det med det!

Idag på dagen bestämde hon sig dock för att det återigen var dags. Jag var hemma med barnen, och jag kunde inte springa efter henne (pga sjukdom), så jag sa åt henne att försöka själv. Och det gjorde hon. Om och om igen. Och igen. Och igen. Hon gav sig helt enkelt fan på att hon skulle lära sig att cykla själv. Och helt plötsligt kom det där magiska ögonblicket. Ögonblicket som får det att tåras i ögonen på den überstolta mamman. Skruttan cyklade alldeles själv, och ropade till mig: "Mamma, kolla! Jag kan ju cykla själv. Jag sa ju det!"

Läs även andra bloggares åsikter om cykla, barn, foto, kan själv, lära sig, envis, duktig, stolt, mamma, föräldrar

Det finns en första gång för allt...

Idag gjorde han det.
Lilleman alltså.
Han bajsade.

Vad är det som är så speciellt med det då?
Bajsar gör ju alla - barn som vuxna.
Men det här var FKP - Första Klutten i Pottan.
Vilken kille va?

Dock förskonar jag er bildbeviset...



Läs även andra bloggares åsikter om bajs, klutt, potta, barn, bebis, första, bajsa, första-klutten-i-pottan

Tisdagstema: verktyg

Sent om sider kommer här mitt bidrag till veckans Tisdagstema, som är "verktyg". Jag valde ett foto, som jag tog i somras. Det är Skruttan med sin nya skruvdragare. Hon beslöt sig för att sluta med napp samtidigt, som vi var uppe i Hälsingland på landstället. Vi gick då lite ceremoniellt ut i stora skogen till Trollungarnas bo. Trollungarna bor i en myrstack ute i stora skogen, för er som inte visste det. På denna mycket gamla myrstack finns en stubbe. På denna stubbe fick Skruttan spika upp en spik med sin hammare. På spiken hängde hon sedan sin napp. På natten tog Trollungarna hand om nappen, och de små ungarna fick nu ro. När vi på morgonen därefter gick ut till myrstacken, hade de tacksamma Trollungarna istället hängt upp ett paket på spiken. Skruttan öppnade ivrigt paketet, och tänka sig - däri låg en skruvdragare - precis som hon önskat sig. Tänk att Trollungarna har sådan koll!

Som vanligt kan ni klicka på bilden för att se en förstoring

Vill ni se fler bilder på samma tema? Klicka här -> verktyg



Läs även andra bloggares åsikter om tisdagstema, foto, bild, tema, fotoutmaning, verktyg, barn, skruvdragare, napp, skog, sluta med napp, trollungar

Lilleman 4 månader

Månaderna springer förbi oss. Vips är vi framme vid slutet av september, och Lilleman har nu hunnit bli 4 månader. Han är fortfarande en mycket glad kille, som skrattar åt minsta lilla leende. Han gillar att lyssna på barnvisor, och "sjunger" gärna med. Allt Lilleman får tag på, hamnar utan pardon rätt i munnen. Och det tuggas frenetiskt. Ofta gnager han på sina egna händer, och ibland slinker tummen in och snuttas på. Lilleman har nu börjat med de större napparna som är från 4 månader. På Esska-napparna har han upptäckt att det finns ett hål, där man kan sticka in tummen - och du suga på både tumme och napp samtidigt! Smart kille, fast mamma är inte lika förtjust i denna upptäckt - napp räcker - tummen kan vi hålla utanför det hela tycker jag...

Sover gott gör Lilleman fotfarande, och håller sig kring 11 timmar sömn på raken per natt - utan nattuttning. Han gillar att sova i vagnen, och sover väldigt gott utomhus i vagnen. När vi lämnat Skruttan på dagis, tar jag och Lilleman en promenad med vagnen, och han däckar alltid. Och fortsätter gärna sova även när vi kommit hem.

Lillkillen fortsätter att växa, och väger nu 6060 gram och är 60.6 cm lång. Alla 56-bodiesar är nu undanlagda och storlek 62/68 dominerar.

Lilleman har förstås gjort en massa nya framsteg denna månad. Här är några:
5/9-09 Hittar fötterna och greppar om benen.
6/9-09 Greppar om fötterna och för dem mot ansiktet. Ligger gärna och jollrar medan han leker med fötterna.
13/9-09 Vänder sig från mage till rygg.
17/9-09 Säger "mamama" och "mumumum"
17/9-09 Snurrar åt alla möjliga håll och hamnar ofta utanför filten på golvet.
18/9-09 Sitter i barnstol



Läs även andra bloggares åsikter om barn, bebis, baby, framsteg, utveckling, 4 månader, foto, bild, spädbarn

Simma lugnt!

Lilleman är inte så värst förtjust i att bada. Han blir ledsen, så fort hans tår nuddar vattnet. Eftersom vi anmält oss till babysim, tänkte jag att vi måste försöka se om vi kan vänja honom sakta. Därför badade jag med honom i badkaret. Det funkade bättre än badbaljan, då han kommer närmare mig i badkaret. Först kinkade han lite, men efter ett tag tyckte han att det var helt OK. Han låg till och med på rygg och babblade.

Igår var det dags för babysim. Skruttan har ju gått och simmat, sedan hon var liten plutt, och hade bara uppehåll senaste terminen. Det blev liksom för mycket för en höggravid Susanne... Men nu var det alltså dags igen. Nu går vi på sk syskonsim, dvs båda barnen badar samtidigt. Pappersgubben tog hand om Skruttan, som simma runt likt en säl i vattnet. Hon hade definitivt saknat att bada! Hon hoppade som en galning från bassängkanten.

Jag tog hand om Lilleman, som tog det lugnt och kände sig för. Och bestämde sig ganska snabbt för att han gillade den här grejjen med babysim. Han log och skrattade mot de andra barnen. Han babblade och myste, när han låg på min axel och gled runt. Han tittade förundrat på den rosa bollen som jag blåste på. Och när det var dags att duscha efter badet, låg han bara och njöt i badbaljan. Så Lilleman har bestämt sig - det här med babysim och bada är OK!



Läs även andra bloggares åsikter om barn, bebis, babysim, bada, simma, säl

Skruttan 3 år

För någon vecka sedan (090817) var vi på 3-årskoll för Skruttan. Först fick hon sitta ned vid ett bord och sköterskan la ut ett antal bilder med olika motiv. Skruttan fick sedan svara på lite olika frågor kring dessa bilder. Det kunde vara tex frågor som "Finns det något här man kan åka i?", där rätt svar då skulle vara bilden med en bil på. Skruttan klarade sig galant, och svarade rätt på allt!.

Därefter skulle hon rita. Vid 3-årskollen tittar man om barnet kan rita cirklar. Så sköterskan frågade Skruttan om hon kunde rita några ringar. Skruttan svarade rappt: "Näe, jag ska rita en gubbe!" (red anm. Hon ritar ringar utan problem hemma, och huvudfotingar ritade hon sin första strax före påsk) (red anm. Huvudfotingar kollar man på 4-årskollen) Skruttan ritade en ring och sedan en prick i övre delen av den. Sköterskan frågade om gubben inte skulle ha ett till öga. Skruttan svarar näsvist: "Näe, det får inte plats här uppe!". Skruttan färdigställer huvudfotingen genom att lägga till ben och armar. Sköterskan frågar om gubben har något hår. Skruttan svarar förklarande: "Näe, den har så tunt hår, som morfar."

Skruttan vägdes och mättes, vilket resulterade i siffrorna 93,5 cm lång och 13,5 kg tung. Hon fick även visa att hon kan hoppa jämfota, att hon kan sparka boll och att hon kunde kasta boll. Hon testades också på överkursen att ta emot en boll, vilket hon grejade efter ett par försök.

Summan av kardemumman - ett OK i rumpan på Skruttan!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, bvc, kontroll, 3 år, utveckling, framsteg, foto, bild, huvudfoting, rita, boll, sparka, humor

Lilleman 3 månader

Ännu en månad har flutit förbi i Lillemans liv, och han blir 3 månader idag. Han är fortfarande en mycket glad kille, som har nära till skratt. Det räcker att en trevlig människa ler mot honom för att han ska brista ut i ett stort, sött leende. Sömn verkar viktigt för honom, framför allt på natten. Han går och lägger sig vid 20-tiden på kvällen, efter lite kvällstuttning, och sover sedan fram till någon gång mellan 6 och 7 på morgonen. En riktig sömntuta med andra ord! På dagen sover han lite kortare stunder nu än för ett ar månader sedan. Han kan somna lite varstans när han är trött - vagnen, filt på golvet, babysittern, fårskinnsfäll på golvet, etc. Men innan han somnar på dagen, gnyr och bökar han gärna en stund. Surar lite liksom. Sedan blir det helt plötsligt tyst, och Lilleman har somnat.

Lilleman har dessutom visat att han har fått min släkts berömda snackgen. Han är en riktig liten babblare. Det är olika gurgelljud och annat. Och så ger han svar på tal, när man konverserar med honom.

Växer så det knakar gör vår lilla kille också. Nu väger han 5500 gram och är 59,5 cm lång. Han har vuxit ur en hel del av sina första strl-56-bodysar, och har nu gått in på strl 62.

Lilleman har förstås, precis som andra barn under första året, gjort en massa nya framsteg. Här är några:

29/7-09 Greppar med två händer, men tar ej leksaken själv.
30/7-09 Vill stå upp hela tiden, och blir superglad när någon håller honom upprätt.
1/8-09 Leker med skallra då den placeras i handen.
9/8-09 Greppar medvetet leksaksgrodan, som för tillfället hänger i babysittern.
19/8-09 Vänder sig från rygg till mage för första gången.



Läs även andra bloggares åsikter om barn, framsteg, utveckling, 3 månader, foto, bild, bebis, spädbarn, snackgen

Han gjorde det!

Lilleman utvecklas i rasande fart. Han har länge kunnat rulla från rygg till sidan. Men inte längre än så. Idag däremot hade han gett sig f-n på att han skulle greja det. Rulla från rygg till mage alltså. Han höll på och gruffsa länge och väl. Blev mer och mer förbannad för att han inte lyckades. Och så helt plötsligt låg han där på mage i soffan och log med hela ansiktet. Han riktigt strålade av glädje. Sedan la jag honom på rygg igen. Då blev han fly förbannad. Och kämpade för att komma runt. Men tröttheten tog ut sin rätt, Lilleman blev ledsen och klockan slog nattning. Men i morgon väntar en ny spännande dag för honom med mer övningar. Kanske lyckas han igen?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, framsteg, utveckling, foto, bild, bebis, blå, omvänd

Lilleman 2 månader

Tiden fullkomligt springer iväg, när man är tvåbarnsmorsa. Den springer så fort att Lilleman nu hunnit bli två månader. Han är fotfarande en snäll kille, som sover gott om natten och är lugn och trygg. Och så fort han får ögonkontakt med en person, skrattar han ljudligt och med ett stort smile på läpparna. Han är nu uppe i 4950 gram och är 57 cm lång. En del av de minsta bodysarna har han nu växt ur... Han börjar också så sakta få lite rutiner, framför allt på natten. Han äter vid 20:30-tiden och vid ca 21 lägger vi honom i hans vagga. Då däckar han genast, och sover där gott till kring 04:30. Då äter han igen. Och så osmnar han om på direkten. Vid 07:30 vaknar han åter och tankar lite mer mat. Sedan har han gärna en timmes vaken tid, och sedan sover han förmiddag. Jag kan inte direkt klaga på nattsömnen


Såhär i början händer det mycket med de små liven och deras utveckling tar sjumilakliv framåt. Lilleman har gjort en hel del framsteg senaste månaden:

• Hittat handen och studerar den (24/6)
• Gör "ehhh"-ljud (24/6)
• Vänder från rygg till sidan (24/6)
• Sparkar och viftar med armar och ben var för sig (2/7)
  
• Pratar nu även med "mmmm" och "nggngng"-ljud. Smackar med tungan. (2/7)
• Ligger i babygymmet och slår på saker (10/7)
  

Läs även andra bloggares åsikter om barn, bebis, framsteg, utveckling, foto, bild, 2 månader

Skrynklig...

Skruttan är sjuk. Det verkar vara tredagarsfeber. Hon har varit dålig sedan i måndags, men det går åt rätt håll. Igår morse gjorde Skruttan illa nagelbandet på ett finger. Hon rev tag i en bit nagel och då började det blöda. Jag satte på henne ett "Nalle Puh plåster". Senare vid middagen tog jag bort plåstret. Fingret var då lite skrynkligt av instängd fukt, som det kan bli när man har plåster. Följande konversation utspelade sig sedan:

Susanne: "Drick lite av din dricka nu. Det är viktigt att dricka när man har feber."

Skruttan är lite kinkig med att dricka när hon har feber, och ibland måste man lirka lite...

Skruttan, som har svar på tal på allt, svarar: "Jag kan inte dricka själv. Jag är skrynklig. Jag kan inte hålla drickan..."

Läs även andra bloggares åsikter om barn, citat, skratt, humor, ur barnamun, sjuk

Knyttet är här nu!

Ni har undrat va? Kikat in lite då och då för att se om jag uppdaterat? Och inget har hänt. Samma tråkiga inlägg om kladdkakemuffins...

Men dessa muffins satte visst fart på det hela, för vid kl 22 på tisdagskvällen den 19 maj drog de riktiga värkarna igång. Av sig själv. Kl 7 på onsdagsmorgonen den 20 maj åkte vi in till förlossningen och kl 13.51 den 20 maj föddes världens sötaste lille kille. 3700 g och 51 cm och mår toppen. Sover som en stock, och äter bra. Vi tillbringade hela tre nätter i BB-bubblan innan vi åkte hem, och landade hemma igår eftermiddag. Skruttan och hennes farmor tog emot oss i ett nystädat hem (svärisarna mina är underbara!). Skruttan är jättestolt över sin lillebror, och väldigt fascinerad över hur liten han är.

Foton och mer utförligare historia får jag återkomma till - nu är det dags för lunch!

Logiskt!

För en tid sedan var jag och Skruttan ute och tittade på vårblommor. Jag lärde henne att de vita blommorna heter vitsippor och att de blåa heter blåsippor. Därför var det helt logiskt att hon sa följande i morse när hon såg vår orkidé i sovrummet med gröna blommor:

"Mamma, den heter grönsippa!"



Läs även andra bloggares åsikter om barn, citat, bommor, vår, logik

Mina bokstäver

Skruttan har lärt sig att känna igen stora delar av alfabetet. Vi har tex mamma Susannes bokstav S. Och pappas bokstav D. Och hennes egna bokstav V. Och bokstaven med tak - T. Och bokstaven som ser ut som en gaffel - E. Och bokstaven som tappat en pinne - F. Och L, bokstaven som har en fot. Och förstås Athenas bokstav A. Och många fler. Hon brukar sitta och skriva bokstäver på datorn. Och så fort hon ser bokstäver i text tex på TV:n eller i en tidning, kommenterar hon vilka bokstäver hon känner igen.

På detta kan hon dessutom skriva sin egna bokstav - V - helt själv! Och ibland får hon även till mamma Susannes bokstav - S - men den är lite svårare...

Läs även andra bloggares åsikter om barn, framsteg, utveckling, alfabetet, bokstäver, skriva

Toaletten

I lördags morse vid 9:30-tiden vaknade Pappersgubben av något ljud i badrummet. Någon höll på med toalocket. Pappersgubben muttrade något om katter och lite andra ord, och gick upp.

Vad han fann? Inte var det katter i alla fall! När han kommer in i badrummet sitter där Skruttan och säger: "Jag har kissat!". Hon hade vaknat på morgonen, känt att hon var kissnödig och gått in i badrummet. Där hade hon lagt upp sin lilla ring på toasitsen, tagit fram sin lilla pall för att komma upp och sedan satt sig och kissat. Gissa om det var två föräldrar som växte minst tre meter!!! Vi är så stolta över vår lilla Skrutta!

Hon har varit blöjfri på dagarna en längre tid nu, och för ett tag sedan började vi även ta bort blöjan på natten. Och det gick supersmidigt! Fast några olyckor i sängen har det såklart blivit - även om de inte är många alls. Men nu verkar hon till och med gå på toan själv på morgonen - och det är ett jätteframsteg för Skruttan och en lättnad för två helglata föräldrar


Läs även andra bloggares åsikter om barn, framsteg, blöjfri, natt, kissa, toalett, toa, stolt

Första utvecklingssamtalet och familjemys

Igår var vi på Skruttans första utvecklingssamtal på dagis. Det kändes riktigt stort - ännu ett kliv i livet för skrutt. Det kändes i alla fall bra och vi påpekade ett par saker som vi inte varit så nöjda med. Men på det hela taget fungerar det ju faktiskt riktigt bra med det här dagiset och vi är nöjda. Skruttan fungerar också bra bland de övriga barnen, och hon verkar trivas bra och är glad!

Efter utvecklingssamtalet bestämde vi oss för att ha en riktig familjekväll tillsammans. Det är ju inte varje dag som både mamma och pappa kommer och hämtar på dagis . Därför åkte vi iväg till Kungens Kurva och Heron City. Där åt vi middag tillsammans och sedan avslutade vi med en glass. Skruttan fick välja glass själv, och hon sade bestämt: "jag vill ha blåbärsglass!" Och så fick det bli . Vi tog en tur förbi den roliga fontänen de har mitt i huset, och Skruttan fick stanna för att leka ett tag. När vi åkte hem , var en en tös som såg rätt nöjd ut kan jag lova!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, familjeliv, dagis, förskola, utvecklingsamtal, framsteg

Grattis min lilla kärlek!!!!

Idag går hon från ett-åring till två-åring min lilla Skrutta - helt otroligt vad tiden går fort!
Massor med pussar och kramar till dig min lilla tjej!!!

Läs även andra bloggares åsikter om grattis, födelsedag, kärlek, dotter, barn, tvååring

Skruttans senaste citat

Jag står i badrummet och skall klä på mig. Har bara trosor på mig och sätter på mig BH:n.
Skruttan: "Mamma BH på sig!"
Jag: "Ja, mamma ska ha BH på sig"
Har tidigare berättat att BH: är kläder för tuttarna...
Skruttan: *konstaterar lite svävande* "V:s (Skruttans namn) tuttar fryser också mamma..."
*asg*

Läs även andra bloggares åsikter om barn, humor, mamma, BH, skratt

It ain't over til' the fat lady sings...

Rekommenderar den känslige att hoppa över följande stycke

Tidigt i morse var det dags återigen för en kräksejour. I Skruttans säng den här gången. Hade varit smart och lagt en handduk i botten. Klok av mig, visade det sig. Det räckte med att ta bort handduken och bädda nytt lakan. Satte på henne en "kisspåse" som vi fått från läkaren för att ta urinprov. När vi sedan gick upp några timmar senare hade fröken lyckats kissa, så jag kunde dra bort påsen (som sitter fast med klisterlim - typ som på plåster - AJ!) och placera provet i kylen tills vi var reda att åka till vårdcentralen. Därefter satte sig tösen på pottan och med ett endaste brak tömde hon även tarmen på innehåll - som färgat vatten *urk* (jag varnade i början - känslig skulle INTE läsa!). Fixade lite vätskeersättning med cola igen och hon drack i alla fall den bra. Men ingen mat fick jag i henne.

Nu kan ni känsliga läsa igen

När jag fått i mig lite frukost pallrade vi oss iväg till vårdcentralen och provmottagningen. Där lämnade vi in "kissprovet" och så fick Skruttan lämna lite blodprov. Hon var superduktig när de stack henne i fingret - sa inte ett knyst! *mäkta stolt mamma* Som plåster på såren fick hon ett skojigt plåster på fingret och ett klistermärke - vilken lycka!

Efteråt kikade vi lite på fiskarna i akvariet som står i väntrummet. Skruttan säger då: "Mamma, fiskarna pratar" Funderade lite en stund och sedan slog det mig - de gapar ju hela tiden och det ser ju ut som om de pratar

När vi var klara frågade jag återigen om hon ville ha något att äta. Hon svarade hamburgare, så det blev ännu en tur till McDonald's. Men väl där ville hon hellre ha en glass... Nu ligger hon i alla fall och snusar (sedan kl 13!), och jag har en hamburgare från McDonald's redo åt henne om andan skulle falla på när hon vaknar

Läs även andra bloggares åsikter om sjuk, barn, McDonald's, magsjuk, maginfluensa, glass, prov

En ny scrap - Skruttans senaste framsteg

Igår satt jag och Skruttan ute på altanen en stund för att studera Pappersgubben som klippte gräset. För att sysselsätta Skruttan plockade jag fram hennes kritor och papper. Nu är det dessutom extra kul att se henne måla, då hon faktiskt kan namnge flera av färgerna. Hon säger tex. "den gula" och så plockar hon fram den gula kritan och målar med den! Självfallet var kameran med och gjorde oss sällskap. Fotona blev så bra att jag tyckte att det var på sin plats att scrappa dem - och så här bidde det:

Klicka som vanligt på bilden för att se en större version!

Läs även andra bloggares åsikter om scrap, digital scrapbooking, scrapbooking, foto, hobby, barn, framsteg

Saker som man inser att barnen snappat upp från oss vuxna...

Häromdagen gick Skruttan omkring och pratade högt för sig själv. Hon passerade ett fönster där jag har ljus stående, och säger följande i en sträng ton...

"Nej, nej"

"Nej, nej sa jag"

"Nej, nej, rör inte dom!"

*asgarv* Jag låg i soffan och kved av skratt!

När Sokrates (katt 1) kom hem från veterinären tyckte Platon (katt 2) att Sokrates inkräktade på hans revir. När Sokrates kom nära Platon fräste han därför ifrån lite. Varje gång det skedde sade jag eller Pappersgubben "Nej, Platon - gör inte så!"

Nu går Skruttan omkring här hemma och så fort hon får se Platon säger hon: "Nej, nej, Platon - 'ör inte så!" med en väldigt bestämd ton *hihi*

Läs även andra bloggares åsikter om barn, humor, familjeliv