Idag på dagen bestämde hon sig dock för att det återigen var dags. Jag var hemma med barnen, och jag kunde inte springa efter henne (pga sjukdom), så jag sa åt henne att försöka själv. Och det gjorde hon. Om och om igen. Och igen. Och igen. Hon gav sig helt enkelt fan på att hon skulle lära sig att cykla själv. Och helt plötsligt kom det där magiska ögonblicket. Ögonblicket som får det att tåras i ögonen på den überstolta mamman. Skruttan cyklade alldeles själv, och ropade till mig: "Mamma, kolla! Jag kan ju cykla själv. Jag sa ju det!"

Läs även andra bloggares åsikter om cykla, barn, foto, kan själv, lära sig, envis, duktig, stolt, mamma, föräldrar
Heja Vendela, vad duktig du är! :)
SvaraRadera