Sådan tur att man då har barnen. Mina underbara barn. Ibland är de nämligen änglar utan vingar. Underbara små godingar. Hjärtat svämmar över av kärlek. Bröstet nästan värker. Jag kan inte sluta le när jag ser på dem. Härom kvällen ropade Skruttan på mig, efter att hon lagt sig, och sa: "Mamma, vet du att? Faktiskt, så ÄLSKAR jag dig!"
Det är sådant som gör att man går vidare. Att man står upp. Rakryggad. Och fajtas tillbaka mot det livet kastar över en. Man överlever!
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, barn, vardag, tvåbarnsmorsa, mamma, mammaliv, familjeliv, hopplöshet, lycka, , livet
Jag håller helt och fullt med dig! Jag undrar hur många gånger lillskiten" är den som gjort att man orkat fortsätta.
SvaraRaderaEn näsbuffling här, en kram där, en massa bus både här och där... MAssor av kärlek ♥
LÅg och titta på honom igår när han hade somnat och jag hade kunnat äta upp honom. ;-)
Både Alexandra och Susanne: Jag avlägsnar era kommentarer, då jag inte gillar besöksraggning i min blogg. Använd hellre andra sätt att få besökare till era bloggar. Om ni har en tävling att erbjuda - maila mig istället!
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen mig i ditt inlägg. Kaoset samtidigt som man känner en gränslös kärlek som inte går att beskriva. Och när någon av barnen kommer och kramar om en bara spontant och bara säger "Mamma , älskar dig" då smälter ett stressat mammahjärta och allt känns genast mycket lättare.
SvaraRaderaHa en skön dag / Nettan
Åh så härligt. Blir alldeles rörd när jag läser. Söta Vendela :-)
SvaraRadera