30 dagar: Dag 2 - Min första kärlek

Förälskad har vi väl alla varit under tonåren. Mer eller mindre. Och sårade har vi nog också blivit de flesta. Något som hör tonåren till liksom. Det hör också tonåren till att bli så där himlastormande förälskad, att man inte kan äta eller sova. Det enda man tänker på, andas och lever för är HAN. Jorrå, jag har också varit där. Hängett mig helt åt förälskelsen. Och blivit sårad. Och gråtit blod. Men man säger ju att man ska kyssa många grodor innan man finner sin prins.

För slutligen stod han där. Min prins. Jag hade just tagit ett kliv ut ur tonåren, och var ynka 20 år. Han var en liten pojkspoling på 19 år. Han föll för mig. Men jag var blind. Såg honom inte. Såg inte den fina prinsen. Men efter att ha funnit en underbar vän, såg jag slutligen också prinsen i honom. Och då föll jag. Prinsen visade sig vara den finaste människa du kan tänka dig. En människa med ett hjärta av guld. En människa, som inte vill någon något ont. En prins, som sätter sin prinsessa på en jämbördig tron. Som får en att verkligen känna sig som en prinsessa. Lycklig. Fnissig. Pirrig. Stolt.

Och än i dag lyckas han med allt detta, min fina prins. Han gör mig lycklig. Han får mig att fnissa flickaktigt. Han får det att pirra i magen på mig. Han får mig att le. Prinsen har dessutom under årens lopp givit mig den vackraste gåvan man kan ge någon - två fantastiska barn. Vem den fina prinsen är? Har du inte gissat det än? Min första och största kärlek sedan 13 år tillbaka - Pappersgubben!

Läs även andra bloggares åsikter om 30 dagar, dag 2, min första kärlek, kärlek, förälskelse, ungdomskärlek, prins, groda, kyssa, ömhet