Vi tar det från början... Lilleman har varit ordentligt förkyld sen i torsdags kväll. Feber, hosta och snuva.Det gamla vanliga. I fredags och lördags verkade han inte så varm, men åt lite taskigt. Men så igår verkade han lite bättre. Åt bättre. Men han kändes varm. Så när kvällen kom, tog vi tempen. 38,5°C hade han. Ok, tänkte vi, en febernedsättande supp och så i säng för Lilleman. Skruttan nattades och somnade. Lilleman somnade i Pappersgubbens famn. Pappersgubben la honom i sängen.
Det var här den vanliga förkylningen övergick till ovanlig. Efter ca 30 minuter hör Pappersgubben Lilleman gny uppe i sängen. Han går upp. Efter ett tag ropar han på mig. När jag kommer upp, ser jag en orolig Pappersgubbe med Lilleman i famnen. Lilleman skakar för fullt, samtidigt som han gnyr ynkligt. Hans händer, armar, fötter och ben är blå. Genast börjar kugghjulen gå - är det feberkramp? Vi tar ned honom till skötbordet för att se bättre. Då ser vi att han är grådaskig i ansiktet.
Jag ringer genast syrran, som nyligen var med om feberkramp med sin dotter. Jag får rådet att vira handdukar fuktade i ljummet vatten runt Lilleman. Vi gör det, och ringer sedan Vårdguiden. Under tiden lugnar Lilleman sakta ned sig lite. Vi får rådet att åka in till akuten. Som tur är, bor vi nära, och är där på 10 minuter. Innan springer vi förbi ena grannen för att be om barnvaktshjälp tills farfar tagit sig hem till oss. Underbart att ha så fina grannar, som ställer upp i sådana här situationer!
Väl framme vid akuten, får vi ett eget rum. De tar tempen på Lilleman, som nu er normal ut igen. Febern var hög, trots febernedsättande - hela 39,5°C. Han får ytterligare febernedsättande. Därefter tas en massa prover (blodprov, urinprov) och undersökningar görs. Som vanligt på akuten, tar det ju förstås sin lilla tid. Vid 2 på natten får vi i alla fall träffa läkaren för sista gången. Han konstaterar att allt ser bra ut, och att Lilleman har en virusinfektion. Vi får rådet att fortsätta ge febernedsättande i 1-2 dygn. Sedan skrivs vi ut, och åker hem. Helt slut!
Förresten, nämnde jag att kaffemaskinen var trasig på akuten? Och att växelmaskinen var paj, den med? Vi kunde inte köpa något, varken godis eller kaffe! Så vi tog en tur till Statoil innan vi åkte hem. Införskaffade bulle och lite godis, som vi svullade till en kopp te när vi kom hem. Sedan däckade vi...
Läs även andra bloggares åsikter om barn, sjukdom, sjuk, feber, virus, feberkramp, blå, barnakuten, prover, trött, förälder, familjeliv, kaffemaskin
men vad jobbigt för er och Lilleman. Skönt att allt gick bra.
SvaraRaderaKan inte ens förstå hur det måste ha känts för er.
*kramar om*
Usch det är så läskigt när dem får feberkramper. En hemsk upplevelse.
SvaraRaderaHoppas att han mår bättre snart.
Kram
Fy så otäckt. Skickar kramar här och hoppas lillen kryar på sig!
SvaraRaderaHej Susanne! Tyckte synd om lillkillen, men bra att allt löste sig när ni åkte till akuten. Det är bra att det finns läkare!
SvaraRaderaJag hoppas allt är bra annars, och roligt att se att du har en sådan fin blogg.
kram Linnéa
Men usch! Så skönt att allt gick bra!!!! Kram
SvaraRaderaVilken natt, stackars liten! Vi är stammisar på akuten då alla barnen är kruppbarn, tur att sjukhuset ligger så nära! Hoppas han får må bra nu!
SvaraRaderaKram Pauline
Vilken natt, stackars liten! Vi är stammisar på akuten då alla barnen är kruppbarn, tur att sjukhuset ligger så nära! Hoppas han får må bra nu!
SvaraRaderaKram Pauline
Hoppas han mår bra nu lilla sötnosen/Kram
SvaraRadera