Efter snart tretton år tillsammans, ser min sambo mig fortfarande genom ett rosa skimmer. Eller?
Jag ser: En kropp med hängtuttar, degmage och ett antal extra kilon efter två graviditeter.
Han ser: En kvinnokropp med härligt runda former. En kropp, som fött honom två underbara barn.
Jag ser: Flottigt hår, mörka ringar under ögonen och en antydan till rynkor i ögonvrån.
Han ser: En vacker kvinna, där varje liten rynka berättar en historia, där han varit med på resan.
Jag säger: "Jag har inga kläder att ta på mig. Det får bli den här gamla trasan"
Han säger: "Vad härligt glad du ser ut i den där tunikan. Du sprider glädje omkring dig i den!"
Man borde nog oftare lägga ifrån sig de självkritiska glasögonen, och istället se genom de ögon, som sitter på de, som älskar oss...
Läs även andra bloggares åsikter om självuppfattning, självkritik, självförtroende, kärlek, livet, utseende, tvåbarnsmamma, familjeliv, kritisk, öppna ögonen
Så sant! Lyssna på din man, det är han som har den rätta bilden av dig :-)
SvaraRadera