Men en sak är i alla fall säker. Kärleken är något fantastiskt. Något vackert. Och underbart. Något som kan framkalla enorm glädje. Nervositet. Lycka. Men även sorg. Saknad. Kärlek kan ta över ens hela väsen. Påverka hela kroppen. Framkalla pirrningar. Få oss att gråta. Få oss att sväva på moln. Och att gräva med oss i djupaste mörker.
Kärleken till mina barn, är något som är så stort. Så starkt. Och svårt att beskriva i ord. Det är en kärlek som ger mig kraft. Ger mig styrka. Ger mig liv. Kärleken gör att jag kan övervinna höga hinder, för mina barns skull. Kärleken till mina barn är oändlig.
Oändlig är även kärleken till min Pappersgubbe. Min stora kärlek. Mitt stöd. Vår kärlek är något värdefullt. Sant. Innrerligt. Ärligt. Naket. Kraftfullt. Hållbart. Kärleken till min fina sambo ger mig vilja att leva. Styrka att klara allt. Tillsammans med honom är jag redo för allt vad livet har i beredskap. Han är mitt stöd - mitt allt!
Jag avslutar mitt inlägg med en dikt av Nils Ferlin, som på ett bra sätt beskriver vad just kärlek är:
Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Läs även andra bloggares åsikter om 30 dagar, kärlek, familj, barn, sambo, definition, Nils Ferlin, dikt, styrka, känsla, beskrivning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Låt fantasin flöda och skriv vad som faller dig in. Dock censurerar jag - varken reklam eller "besöksraggning" är välkommet!