Ur ett religiöst perspektiv är jag inte troende. Tyvärr är jag så trist, att jag inte tror på någon himmel, där vi alla samlas efter döden. När man är död, så är man död liksom. Man blir åter en del av jorden. Mer spännande än så tror jag inte att det är. Ibland önskar jag att jag vore troende. Att jag trodde på att det finns en plats, där jag får återse mina nära och kära. Det är en trevlig tanke liksom. Men det är min fulla övertygelse, att så inte är fallet.
Vad jag däremot tror på är livet. Det som vi lever här och nu. Just den här stunden. Nuet. Jag lärde mig en gång för länge sedan ett citat som lyder: "Livet är som en toarulle - det rullar på". Och det stämmer ju. Onekligen. Men jag vill nog hävda, att man ibland bör stanna upp. Ta sig tid att studera varje blad på toarullen. Titta på de söta, små, ulliga lammen. Fundera på varför se hoppar omkring på just mitt blad. Och fundera på vem som kläckte idén med att ha ett gulligt lamm på pappret, som man ändå bara torkar sig i arslet med...
 |
| Jag och Skruttan tittar ut över "Det stora blå"... |
Jag tror också på människans inneboende kraft. Vilja. Vi är starka. Men inte var för sig. Tillsammans. Tillsammans kan vi utföra underverk. Se bara på alla de barn, som räddas utav hängivna människor. Eller alla läkare, som räddar barn och vuxna från att dö. Eller på alla de människor, som arbetar i frivilligorganisationer, och därmed räddar fattiga från misär. Det är inte mirakel av någon gud. Det är ett verk utfört av människor. Riktiga människor. Precis som du och jag. Människans inneboende kraft - det är något jag tror på!
Läs även andra bloggares åsikter om 30 dagar, utmaning, min tro, livet, tillsammans, stark, döden, religion, himmel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Låt fantasin flöda och skriv vad som faller dig in. Dock censurerar jag - varken reklam eller "besöksraggning" är välkommet!