Separationsångest?

Lilla Skruttan har haft svårt att somna en tid nu på kvällarna. I vanliga fall har vi det väldigt enkelt. Vi lägger henne i sin spjälsäng i hennes rum, säger "God natt", släcker lampan och går ut och stänger dörren. Skrutt somnar sedan av sig själv på en gång. Men den senaste tiden har vi upptäckt att hon inte vill somna av sig själv utan oss i närheten. Hon vill helst att man sitter kvar inne i rummet tills hon somnat. Dessutom har hon blivit lite mer mammig - det går bättre om jag lägger henne än om Pappersgubben gör det. Hon är också lite mer kinkig när man går utanför huset några sekunder (för att tex hämta posten) och hon är kvar inne. Då blir hon ledsen och börjar gråta fastän hon ser oss genom fönstret.
Men jag antar att det som vanligt är ytterligare en fas som de små ska gå igenom, så det är väl bara att hålla ut... Man vet ju vid det här laget att det faktiskt går över!