Lapp, på lapp, på lapp...

När Skruttan låg i magen var jag entusiastisk. Väldigt entusiastisk. Så entusiastisk att jag minsann skulle sy ett lapptäcke/filt till henne. Som hon kunde ligga på, dregla ned och spy på. Och gurgla och se söt ut på förstås. Jag köpte glad i hågen tyg. Något neutralt fick det bli. Och gulligt. Därför köpte jag en bit röd fleece, en bit grå fleece och slutligen en bit vit fleece med olika Nalle Puh-figurer på. Planen var stor. Jag klippte glatt till alla bitar till lapptäcket. Sedan gick det ett bra tag.

Vid påsken år 2006 åkte vi upp till landstället i Hälsingland. Jag tog med mig symaskinen och tänkte att nu ska jag minsann bli klar. Jag sydde ihop alla bitar. Sen dog energin och tiden tog slut. Ut kom sedan Skruttan i juli. Jomenvisst, tänkte jag, jag kan sy klart täcket lite senare. Hon kan ju ligga på en fårskinnsfäll så länge. Och där blev hon liggande. För ni ska inte tro att jag fick arslet ur ändan och sydde klart. Nope!

Skruttan växte upp, började gå och behovet av en stor filt försvann. Täcket glömdes bort. Tiden gick och det var dags för syskon. Jag bidde gravid igen - med Lilleman. Nu jäklar, tänkte jag, nu ska jag ta tag i filten! Sagt och gjort. Under graviditeten lyckades jag sy fast fyllningen och en del av bakstycket. Sen tog energin slut och graviditeten tog ut sin rätt.

Slutligen lyckades jag efter att Lilleman fötts vända täcket rätt och sy ihop den sista lilla biten för hand. Så nu är täcket äntligen färdigt!!!! Tänk att det bara tog mig tre år att färdigställa det...


Läs även andra bloggares åsikter om sy, lapptäcke, barn, foto, bild, bebis, fleece, skynda långsamt