Lilleman har flyttat. Till egen säng alltså. Igår var premiär i nya vaggan. Med andningslarm installerat. Underlättar sömnen förvånansvärt mycket. Både larmet och vaggan alltså.Inatt har jag vältrat runt i sängen. Så gott man kan då, med ett par mjölkstinna pattar förstås. Mjölkstinna pattar gör ont. Framför allt om man ligger på mage. Jag älskar att sova på mage. Det har jag inte gjort på länge - gravidmage och mjölkstinna pattar har varit/är i vägen. Men inatt kunde jag i alla fall snurra runt lite. Ett steg närmare härlig sömn.
Lilleman sover också gott. Och mycket. Och länge. Fast på rygg förstås. Oftast går det fem timmar mellan kvällstutten och första nattutten. Och sedan ytterliggare tre-fyra timmar till morgontutten vid ca 7. Så lite sömn får även jag.
Ändå går jag med konstant sömnbrist känns det som. Varför? För att jag är så himla kass på att lägga mig i tid på kvällen. Det är ju enda egentiden man har numer. Och Lilleman är gärna vaken till 22. Då krymper egentiden ganska nämnvärt. Och tiden tillsammans med Pappersgubben. Men jag vet att det kommer bättre tider. Jag lever på hoppet!
Läs även andra bloggares åsikter om barn, familj, sömn, sömnbrist, nyfödd, bebis, familjeliv, småbarnsförälder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Låt fantasin flöda och skriv vad som faller dig in. Dock censurerar jag - varken reklam eller "besöksraggning" är välkommet!