Status på Knyttet och Susanne - vecka 36

Vecka 36 (35+3)

Susanne: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen. Belastningen på rygg och bäcken ökar, det är påfrestande för ledband och muskler. Vid den här tiden är det vanligt att man kan känna sig både lite nedstämd och irriterad. Det är påfrestande att vara stor och tung och allt går långsammare än det brukar göra. Du blir andfådd för minsta lilla och svettas mer än vanligt. Om du känner dig rastlös och orolig så är det helt normalt. Många kvinnor sover oroligare, har mer halsbränna och springer och kissar stup i kvarten, även nattetid. Du börjar längta efter att föda, att få se ditt barn på riktigt och att snart få din egen kropp tillbaka igen.

Susanne kommenterar: Ihoppressad? Näe, inte alls - det går skitbra att sitta dubbelvikt på en skrivbordsstol *ironisk, jag?* . Tung och långsam är bara förnamnet - flodhäst närmar sig beskrivningen, och en riktigt övergödd flodhäst känns som passande beskrivning. Och jag kan lugnt säga att jag längtar till förlossningen. Eller, kanske inte direkt till själva förlossningen, mer efteråt... Det ska bli skönt att kunna röra sig någorlunda normalt igen. Kunna gå ut på promenad i vårvädret, utan att man flåsar som en tok. Och självklart vill jag ju träffa Knyttet nu, och längtar verkligen tills jag får hålla den lill* i min famn!

Knyttet: Ungefär 45 cm och mellan 2.5-2.7 kg. Barnets sugmuskler har blivit starkare och det har blivit rundare i hela ansiktet. Hjärnans slutliga mognad inträffar vid denna tid och en färdig individ gör sig redo att födas. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man t.ex. puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Knyttet kommenterar: Jag har blivit rundare i fejjan - precis som morsan då . Jag buffar ofta till mamma med min ena häl. Och så åker jag runt lite med rumpan utåt. Mamma verkar inte helt uppskatta mina rörelser - framför allt inte när jag ändrar position helt. Hon blir liksom lite grön i ansiktet och pustar till...

Läs även andra bloggares åsikter om gravid, graviditet, foto, barn, bild, mage, vecka 36, andnöd, flodhäst, längtan, ihoppressad