torsdag 20 november 2008

Om det vore möjligt - bara en dag till

Jag satt just och läste Nicoles blogg Värmdömorsan. Hon har skrivit ett inlägg om en bok som blivit filmatiserad där huvudkaraktären är med i en bilolycka och hamnar nånstans mittemellan jorden och himlen och tas till sitt gamla barndomshem. Där möter han sin mamma, som är död sedan länge och får en dag till med henne... Hon spann sedan vidare på detta och funderade vem hon skulle vilja träffa en gång till.

Nicoles inlägg fick även mig att tänka till - vem skulle jag vilja träffa en dag om det var möjligt? För mig var svaret ganska enkelt. Jag skulle verkligen vilja träffa min farmor igen. Hon dog för två år sedan, den 16 sept 2006. Vi stod varandra väldigt nära, och hon var en av mina bästa vänner. Det är få personer i mitt liv som jag haft så roligt med. När jag var yngre åkte jag ofta hem till henne efter skolan, och stannade då alltid kvar på middag (som vi såklart lagade tillsammans, då vi även delade intresset för matlagning).

När vi träffades avslutade vi ofta kvällen med att sitta och lösa korsord tillsammans. Min farmor var en hejare på att lösa korsord. Och vi kunde sitta tillsammans och skratta åt våra tokiga förslag på lösningar. Sedan hon gick bort har jag inte löst ett enda korsord. Jag kan liksom inte förmå mig. Det är inte samma sak utan henne! Om jag fick träffa henne igen, skulle jag vilja sitta ned tillsammans med henne och lösa korsord igen. Och skratta!

Om vi sågs igen skulle hon få träffa Skruttan. Farmor hann bara träffa henne som nyfödd. Jag skulle vilja att hon fick se hur mycket av hennes gener som går igen hos Skruttan! Och så skulle jag vilja visa henne hur mycket Skruttan faktiskt påminner om farmor i sättet. Det gör hon för att farmor betytt så mycket för mig i mitt liv, och hon har påverkat mig och delvis gjort mig till den jag är idag.

Och sist men inte minst skulle jag tala om för henne hur fruktansvärt mycket jag älskar henne och att jag saknar henne varje dag!

Dikt som jag skrev när farmor gått bort.
Jag läste den högt på hennes begravning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

  1. Jag har bara min farfar som dött av de som är nära mig. Men självklart skulle jag vilja träffa honom igen. Han hade varit så stolt över mina studier, han var visserligen stolt jämt, men iaf.
    Han skulle ha gillat det här med bloggar. Han älskade ny teknik.

    Jag tror att han vet och ser hur det går för mig. Det hoppet lever jag på.

    SvaraRadera

Låt fantasin flöda och skriv vad som faller dig in. Dock censurerar jag - varken reklam eller "besöksraggning" är välkommet!