Känslosam

Sådärja, nu har jag lugnat ned mig efter nattningen. Skruttan sover och frid råder. Jag surfar vidare i bloggvärlden och trillar in hos Vaniljlatte. Hittar denna fina dikt (se nedan), som fick mig att tänka till lite och gav mig en tår i ögonvrån. Jag älskar mitt underbara barn mer än livet självt, och hon är mitt allt! Visst har man stunder där allt är jobbigt, och man bara vill dra täcket över huvudet och skrika rakt ned i kudden. Men jag har det faktiskt väldigt bra. Oförskämt bra. Jag har en frisk dotter som får mitt hjärta att svämma över. Jag har en underbar karl, som är min stora kärlek. Jag har två myspysiga katter, som kurrar ikapp i mitt knä. Jag har en fantastisk stor familj, som ställer upp i vått och torrt. Jag har fina vänner, som också de finns till hands närhelst jag behöver dem. Kan man vara mer lycklig än så?

"Just denna sena kväll ska jag stryka dig över håret och bara vara tacksam för att jag fått den största gåvan av dem alla, dig.

Jag ska ägna en tanke till alla mammor och pappor som söker sina försvunna barn. Mammor och pappor som så orättvist mist sina.

Och mammor och pappor som är på sjukhus där de ser sina barn kämpa, medan de själva håller på att gå sönder av hopplöshet och förtvivlan

Och när jag kysser dig godnatt ska jag krama dig lite hårdare, lite längre.

Då ska jag tacka alla högre makter för dig och inte be om någonting annat - utom ännu en ny dag."

/dikt okänd

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, lycklig, familj, älska, dikt, familj, barn, mamma, familjeliv, kram, förälder