Äkta kärlek!

Tittade just till på Oprah. Det handlade om kärlek. Ett äldre par berättade sin historia. Det började med att han satt i koncentrationsläger under andra världskriget. Han var då i 10-årsåldern. En dag kom en ung flicka till staketet. Hon tyckte att den unga pojken såg så mager ut och gav honom därför ett äpple. Hon fortsatte sedan att komma till staketet varje dag i sju månader för att ge den unga pojken ett äpple. Detta höll delvis den hungriga pojken vid liv. Efter sju månader sade pojken att flickan inte kunde komma dit längre, eftersom han skulle förflyttas till ett annat läger... 

Pojken flyttades vidare, och hamnade i ett nytt koncentrationsläger. Två timmar innan han skulle avrättas i gaskammare blev han räddad av ryssarna. Pojken växte sedan upp och blev en ung man. Han flyttade till New York. En dag 14 år senare fixade hans vän en blind date åt honom med en ung kvinna. När mannen och kvinnan träffades och började prata lite om sina liv, visade det sig att hon var flickan som gett honom äpplen under tiden i första lägret! 

Den unga mannen friade självklart till den unga kvinnan, som naturligtvis sade ja! De har nu varit gifta i hela 50 år, och under dagens program förklarade mannen sin kärlek till kvinnan genom att ge henne en ny ring och säga: "denna ring har inget slut, precis som min kärlek till dig, och jag kommer att älska dig i en evighet!" När Oprah frågade hur man håller kärleken vid liv, sade mannen att man ska börja varje morgon med att säga "Jag älskar dig" till sin älskade. Oprah frågade kvinnan vad hon lärt sig av kärleken och kvinnan svarade att den lärt henne att ha tålamod och att skratta mycket!

Är inte detta äkta kärlek? 

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, historia, solskenshistoria, andra världskriget, Oprah