tisdag 27 maj 2008

Att vara "gammal"...

Jaha, nu anses man som gammal också. Jag är ju som bekant 30+. Det verkar ju inte lovande. Nåja, man kan ju inte oroa sig för allt här i världen... Men lite deprimerande är det ju. Fast samtidigt tar debattören upp ett ämne som inte var okänt för mig i alla fall. 

Men vi är alla olika individer med ett eget val här i livet. Själv valde jag att studera klart på universitetet och få ett vettigt jobb innan jag skaffade barn. Det var jag klar med när jag var 24 år. Ändå skaffade vi inte barn förrän jag var 28 år. Det beror på att man ju oftast är två om det hela, och det ska fungera för båda parter. I vårt fall doktorerade Pappersgubben och hade en väldigt känslig situation på jobbet under den tiden. Dessutom hade han inte en doktorrandtjänst, utan gick på stipendier. Föräldrarpenningfrågan blir då mer komplicerad. Därför valde vi att skaffa Skruttan när han fått en doktorandtjänst. Det möjliggjorde även att han kunde vara pappaledig. 

Det jag saknar i debattartikeln är de övriga problem tonårsgraviditeter för med sig. Så som jag läser artikeln verkar debattören lite ute efter att "glorifiera" tidiga graviditerer. Men jag tycker nog att man ska vara medveten om att det också kan ställa till problem om man är väldigt ung när man skaffar barn...

Undrar ni vad jag svamlar om? Kika i den här debattartikeln.

2 kommentarer:

  1. Nej fy vilken deppig artikel... Vi som hade svårt att bli med Max... =(

    SvaraRadera
  2. Magda: Ja, snacka om att man blir nedstämd! Men det är ju bara att kämpa på - vi har ju inte så många andra val ;)

    SvaraRadera

Låt fantasin flöda och skriv vad som faller dig in. Dock censurerar jag - varken reklam eller "besöksraggning" är välkommet!