Run Forrest, run!

Förr tittade jag på de där människorna och tänkte att de inte var kloka. De där som var ute och sprang - och det kunde vara närsomhelst på dygnet/året. Och till råga på allt såg de små idioterna nöjda ut också. Glada och tillfreds. Det kan man väl ändå inte bli av löpning? Det är ju bara jobbigt ju!

Men sedan en vacker dag bestämde jag mig för att börja med löpning. Jag började lite lätt - och det var tungt! Kondisen var ju inte direkt på topp om man säger så... Och det var seeegt att ta sig runt 3 km. Långsamt. Jobbigt. Trögt. Trist. Hur fan kunde de se så jävla nöjda ut? Det här var ju bara en plåga!

Men jag höll på något maschokistiskt vis ut. Fortsatte med mina jobbiga löprundor. Och plötsligt var de inte så jobbiga längre. Nämen, man kanske skulle springa en 5 km istället, tänkte jag. Och så gjorde jag det. Första gången var en pina. Jag var fullkomligt slut och kände mig som om jag tagit mig runt Stockholm Maraton. Men jag var stolt över mig själv! Jag tog mig runt 5 km och överlevde.

Efter ett tag blev 5 km rundorna en del av min vardag. Och jag började känna mig tillfreds. Jag kunde liksom komma på mig att småle lite fånigt, när jag kört ett härligt 5 km pass. Jag började utöka med ett intervallpass i veckan. Och det gav mersmak...

Nu har jag kommit dit jag med. Jag tillhör DE DÄR. De där som springer närsomhelst på året. I snö. I regn. I sol. Och jag njuter. Och ler. Och kämpar. För den kommer inte gratis den där känslan! Löpningen har blivit en del av min vardag, och jag älskar det!!! Det är meditation för mig att få ta en härlig 5 km runda. Eller att få ställa sig på löpbandet och köra ett intensivt intervallpass. Eller ta en riktigt lång runda på 5-10 km, och bara fokusera på löpningen under tiden. Det är meditation mina vänner!

Och nu har jag satt upp ett nytt mål - i sommar är det jag som springer Tjejmilen!!! Det känns både läskigt och spännande. Jag har sprungit en mil några gånger, och det är tungt. Men inget är gratis som sagt. Så jag jobbar vidare, och njuter under tiden. Och ler!