Glad i hågen styrde jag idag ut de två busfröna i juliga kläder. Skruttan fick på sig en röd julklänning i sammet och en tomteluva. Lilleman en rödrutig skjorta, slips och tomteluva. Jag riggade min studio (läs: piffade soffan) och placerade barnen däri. Jag tog på mig leendet (läs: det överdrivna flatgarvet, som barnfotografer brukar anlägga). Och så körde vi igång. Jag fotade för glatta livet. Och Skruttan hon log tills kinderna värkte. Men Lillemannen lackade redan efter tre-fyra kort. Men jag kämpade käckt vidare...
Vad barnen tyckte om äventyret? Ungefär så här:
Läs även andra bloggares åsikter om barn, jul, julkort, foto, fotgrafering, fotograf, mamma, syskon, tomteluva
Sätt in en slant på cancerfonden istället. Det var flera år sedan jag slutade att skicka julkort.
SvaraRaderaHaha, men herregud vad söta!
SvaraRaderaDet är ju perfekt!
Så fint julkort, jag gjorde ett oxå med mina söner. Riktigt kul är det.
SvaraRaderaAnnica: Donerar gör jag redan med jämna mellanrum - både till barncancerfonden, unicef och WWF :)
SvaraRaderaOj vilken härlig julblogg jag surfade in på! Vad glad jag blev^^
SvaraRaderaVi hade inte tänkt ta något typiskt julkort med ungen i tomteluva, men det verkar som att man faktiskt måste det när man har barn. Sagt och gjort så är julkorten på framkallning^^
God Jul^^
Cecilia
psst. kanske du vill vara med i tävlingen på min blogg? Finfint pris i potten!^^
Haha! Ja, svetten lackar i pannan i år i samband med fotograferingen till det årliga julkortet. Förra året gick det ganska fint när sonen var relativt stilla. I år sprang vi runt, det slets i tomtemössor, gräts, tjoades för att locka fram ett skratt. Mannen beklagade sig över att de bra korten inte tycktes fastna i kameran. Jag suckade och sa att vi får nog nöja oss med att 75 % av barnet är med på kortet :-D
SvaraRadera