Skruttan skulle åka rutschkana. I trappan upp till kanan står en pojke cirkus två år äldre än Skruttan. I vägen. Skruttan ber snällt att han ska flytta på sig. Pojken rör inte en fena. Skruttan ber återigen pojken att flytta sig. Ungen svarar då att det minsann är hans rutschkana - och att hon inte får åka. Skruttan, som har mål i mun, säger till honom att det minsann är allas kana, och att hon vill åka. Ungjäveln muttra till svar att ingen annan får åka och står fortfarande i vägen.
Jag iakttar hela förloppet på håll från en bänk, där jag sitter och ammar Lilleman. Till slut får Skruttan nog av att resonera med ungjäveln, och ropar på mig. Jag går då fram till rutschkanan och förklarar snällt för killen att det är allas rutschkana, och att han ska gå åt sidan för att släppa fram Skruttan. Han går buttert åt sidan.
När Skruttan åkt ett åk, upprepar sig proceduren ovan. Ungjäveln vägrar återigen flytta på sig. Skruttan lackar ur och puttar till honom. Jag går fram och säger till henne att man inte får göra så, även om man är arg. Och så ber jag ungjäveln att flytta sig. Han se på mig uppnosigt och utan respekt, och flyttar inte på sig. Svara bara "Nej!". Jag upprepar att han ska flytta på sig. Inget händer. (Vid det här laget har jag god lust att ta ungjäveln i armen och få honom att fatta). Jag "hotar" ett par gånger med att hämta ungjävelns mamma. Då äntligen muttrar ungjäveln och flyttar på sig.
Under hela tiden detta utspelar sig, rör ungjävelns mamma inte en fena för att reda ut situationen. Hon har ingen som helst koll på sin son. Hon står glatt och babblar med andra morsor. Fast Skruttan skriker högt och tydligt (och tro mig, Skruttan kan skrika...), går hon aldrig och kollar upp vad som står på. Hon skiter helt enkelt i sin unge, och hur han beter sig mot andra barn!
Sådana här situationer gör mig så fly förbannad. Först och främst på den otroligt ansvarslösa mamman, som inte tar han om sin son. Sedan på den arroganta sonen. Samtidigt tycker jag synd om ungjäveln. Han kommer ju aldrig att få några kompisar om han inte lägger om sin attityd. Och det är faktiskt hans föräldrars ansvar att se till att han gör.
Så dagens diss - arroganta ungjävlar och deras oansvariga föräldrar!!! 
*irritationen stiger återigen till ytan - tur att det inte var PMS-Susanne de stötte på*
Läs även andra bloggares åsikter om barn, ungjävel, mamma, arrogant, oansvarig, ansvarslös, förälder, uppfostran, lek, tillsammans
Inte konstigt att han beteer sig så då han ej har en mor som bry sig om han, man skull kunna tro det var så men kan jag inte säga för det vet jag inte :) Synd att en del ska vara så ansvarslösa :/
SvaraRaderaDet är verkligen tragiskt att det finns föräldrar som gör allt annat än agerar som just föräldrar och har koll på sina barn.
SvaraRaderaUsch jag hade nog blivit arg och flyttat på honom till slut.
SvaraRaderaJag känner tyvärr en pappa som tycker att hans son bara försvarar sig när han slåss och bits. Ofta helt oprovocerat. Gissa om stämningen mellan oss är aningens spänd?!
Som sagt, inte konstigt att vissa barn beter sig som de gör.
Sen har jag en annan vän som jobbat på dagis som är så duktig på att reda ut konflikter mellan barnen ute på gården.
Finns det något värre än föräldrar som bara ska försvara sina barn och har attityden att mitt barn gör aldrig fel?!
Överraskning på min blogg :)
SvaraRaderaKramar
Jätte fin blogg !:) Älskar layouten , helt underbar blir avis vill också kunna göra en sådan ...:)
SvaraRaderaJag kan hålla med dig om det som står på inlägget. Har hänt massor av gånger nrä jag varit och lekt med mina brorsbarn.. man blir så förbannad....
ha en bra dag ! =)
Ja, det är synd om killen. Som du säger är det ju inte hans fel, utan det är föräldrarna som inte sett efter honom.
SvaraRaderaHörredu! Behöver hjälp! =)
SvaraRaderaJag letar efter en digitalt scrapbooking set som gör att bilden ser ut som om att man har öppnat ett fotoalbum eller en bok... förstår du vad jag menar? =)
Med lite tejpade bilder och typ som ett spiralblock??
Vet du vars jag kan hitta det??
KRAM
fin blogg du har :) och intressant & bra inlägg!
SvaraRaderaBarn gör inte som man säger, barn gör som man själv gör.
SvaraRaderaPojken gör ju precis som sin mor.
Hoppas att du sa dina åsikter till mamman så att du inte "bara" har berättat om hela grejen på din blogg. Visst var det oansvarigt utav henne, men jag tycker att det är fegt att inte tala om för den andra mamman om problemet utan istället kalla hennes son för ungjävel på din blogg utan att ens ha talat med henne om saken.
SvaraRadera/ Julia
Sånt där kan jag oxå bli tvärilsk på. Jag tyckte att du gjorde bra ifrån dig. De flesta ungar får lära sig om handling och konsekvens och då ska man inte rent fysiskt behöva flytta på dem. Jag tyckte att du var jättebra. Synd bara att hans morsa inte var det.
SvaraRaderaHej Susanne !
SvaraRaderaInstämmer helt med övriga ovanstående i, att du har en härligt fin layout på din blogg. Själv har jag inte lyckats få till min som jag ville, dådet bara fanns färdiga layouter när jag startade min blogg.
Tänkte oxå få berätta om mina barnbarn som bor i England och som har fått diagnosen SPD, sensory processing disorder. Den gör att man kan drivas till vansinne, om man inte vet vad det handlar om och att de barnen har en helt annan förståelse för det de gör, säger och känner. Jag vet naturligtvis inget om den här mamman eller hennes barn men minns hur frustrerad min dotter varit så ofta med sina tvillingpojkar, som i dag är 5 år gamla. Hon har ett lugn som är helt fantastiskt och det är tur med tanke på att hennes smågubbar beter sig väldigt annorlunda än andra barn. Den ena lilla gubben blir jättearg om han slår sig och skyller alltid på den som står närmast honom när det händer =I Till och med gräsmattan har fått sig några åthutningar för att han snavat på den. De går i skolan och har var sin assistent som hjälper de att klara av problem som kan uppstå under dagen. De sover nästan aldrig mer än 5-6 timmar och har en energi som skulle kunna räcka till ett helt kraftverk. De har många problem, som kan vara svåra för omgivningen att förstå och behandlas av okända som mycket jobbiga och i bland som elaka. De är i själva verket två jättemysiga små gubbar som bara har fötts med andra förutsättningar än andra barn. Jag vet att min dotter i bland får höra att hennes pojkar uppför sig illa men det är en av deras brister i sin förståelse, som de försöker att få hjälp med men som barnläkaren förklarat, har med den här störningen att göra och är svåra för de själva att förstå. Dessvärre är det ärftligt och de hela verkar vara från mig de ärvt den här störningen. Jag har oxå mina underligheter, som att inte klara av att ha strumpor oavsett väder, vissa material är oerhört äckliga och de vägrar jag ha på mig eller nära mig. Min impulskontroll är minimal och jag har väldigt svårt att följa uppmaningar, som jag inte kan få en rimlig förklaring till och som jag behöver testa av själv först.
Det har var ingen som helst ursäkt för detta barn som du och skruttan stötte på men kanske kan det här vara en förklaring. Vad vet jag.
Vänligen Maritha.