onsdag 4 mars 2009

Status på Knyttet och Susanne - vecka 31

new baby

Vecka 31 (30+5)

Susanne:
Om din graviditet är normal och du är frisk följer du säkert det så kallade basprogrammet hos din barnmorska. Då brukar det vara dags för ännu en kontroll i graviditetsvecka 31. De flesta kvinnor kan fortsätta att arbeta som vanligt en tid till. Har du ett arbete som är extra tungt eller stressigt kan du från och med nu få beviljat havandeskapspenning på hel- eller deltid. Det gäller också om ditt arbete innebär ansträngande arbetsställningar eller om du utsätts för miljögifter eller skadliga gaser. Handläggningstiden kan vara ganska lång så ansök till försäkringskassan i god tid.

Belastningen på rygg och leder ökar för varje vecka. Om du måste bära matkassar eller något annat tungt, fördela vikten mellan båda dina händer så att du inte snedbelastar. En del kvinnor har väldigt ont av foglossning. Be barnmorskan eller sjukgymnasten om tips på vad du kan göra för att lindra det onda. Det är inte ovanligt att sammandragningarna ökar nu när magen blir större. Din kropp förbereder sig långsamt men säkert på att föda.

Susanne kommenterar: Ska till barnmorskan nästa vecka. Men jag var ju som bekant hos läkaren i måndags och blev sjukskriven. Orsaken är för mycket sammandragningar. Så nu är jag heltidssjukskriven till den 16 mars, då jag åter börjar jobba igen - men bara halvtid. Det är riktigt skönt att få vara hemma och varva ned nu - och kunna njuta av den här graviditeten. Knyttet sparkar på som vanligt där inne, och börjar få en dygnsrytm med regelbundna vaken- och sovtider. Och det bådar gott för framtiden!

Knyttet: Barnet är 39 cm långt och väger 1.6 kg. Det händer mycket varje vecka. Barnet börjar lägga på sig underhudsfett och huden är mer rosa än röd. Det har fortfarande ganska stor rörelsefrihet inne i livmodern och har troligen inte lagt sig till rätta än, även om det finns barn som redan nu lägger sig med huvudet ner i bäckeningången.

Knyttet kommenterar: Johorru, jag har visst lagt mig till rätta!!! Jag ligger med huvudet nedåt, och har gjort så ett tag nu. Sparkar mamma rätt under revbenen, och boxar på urinblåsan. I måndags kröp jag dessutom ännu lite längre ned. Liksom skruvade mig. Mamma sov visst dåligt den natten... Men nu ligger jag här och står på huvudet för jämnan - inte utan att man börjar längta ut lite nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Låt fantasin flöda och skriv vad som faller dig in. Dock censurerar jag - varken reklam eller "besöksraggning" är välkommet!