Susanne kommenterar: Jag har redan tjuvlyssnat på Knyttets hjärtslag - 144 slag första gången. Idag var jag hos barnmorskan och mättes och provtogs. Magen mätte 23 cm - exakt på normalkurvan. Det trodde jag inte! Själv tycker jag nog att det är ganska stor. Men jag är också rätt kort, så magen har ingenstans att ta vägen mer än utåt liksom... Mitt Hb kollades och jag hade 125, vilket är bra. Men det skulle det nog inte vara, om jag inte åt lite järntillskott... Blodsocker höll sig på 5,9 vilket också är godkänt. Bebis hjärta slog denna gång med 132 slag per minut.
Annars mår jag rätt så bra så här i trimester två, som man brukar göra. Dock börjar magen kännas väldigt otymplig. Och stor. Och i vägen. Hela tiden! Och så har jag svårt att sätta mig upp, både ur sängen och soffan. Skorna börjar också bli ett problem. Ser fram emot värme, så att jag kan ha lite enklare skor - typ slip-in.
Knyttet: 800 gram och 24 cm lång från huvud till stjärt. Barnet har fullt funktionsdugliga händer och fingrarna har naglar. De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Om man misstänker för tidig födsel kan mamman få cortisonbehandling för att påskynda lungutvecklingen. När barnet är fött måste det sedan behandlas på neonatalavdelning tills lungorna är färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade.
Knyttet kommenterar: Jodå, jag växer. En massa. Till och med så mycket att mamma börjar tycka magen är i vägen - yes, jag har lyckats! Känns bra att händerna funkar också. Jag testar dem ofta genom att boxa mamma i magen. Ibland roar jag mig med att boxa lite på urinblåsan. Mamma brukar då morra några för mig oförståbara ord och gå på toa, och igen, och igen, och igen...
Läs även andra bloggares åsikter om gravid, graviditet, vecka 25, utveckling, barn, foster, barnmorska, MVC, mäta, spark, boxa
Vad tiden går fort!
SvaraRadera