Ett familjedass i trä. Med fyra hål i olika storlek; ett väldigt stort, två normala och ett litet. Man placerar sig där man tycker att man fastnar liksom…
Solens strålar söker sig in genom de glesa väggplanken och träffar mig i ansiktet.
Det värmer.
Samtidigt hör jag regnet. Det faller mjukt från himlen. Landar på plåttaket, som täcker dasset.
Regnet studsar mjukt mot taket och avger ett ettrigt smatter.
Jag myser och dröjer mig kvar en extra stund.
Tar mig tid att tänka.
En perfekt plats för eftertanke…
Läs även andra bloggares åsikter om dass, semester, eftertanke, poesi, foto
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Låt fantasin flöda och skriv vad som faller dig in. Dock censurerar jag - varken reklam eller "besöksraggning" är välkommet!