Det vill säga jag är fly förbannad!!! På grannkärringen! Hon är en riktig ragata. När vi flyttade in här i vårt hus förra sommaren kom hon och hälsade. Hon fick syn på våra katter och sade:"Har ni katter? De är inte utekatter va?". Där började konflikten kan man väl säga. Våra katter är nämligen utekatter... Enda sedan dess har hon i omgångar kommit och gnällt om att katterna är på deras tomt. So what!!! Om man flyttar till ett tätbebyggt område tycker jag faktiskt att man får räkna med att det finns utekatter i området. Sedan har det hela eskalerat och nu hävdar hon att de gräver gropar och bajsar i hennes kära rabatter (som hon är tokpedant med).
Hon hävdar att hon "dagligen" går och plockar bajs i rabatten. Nu till det väldigt intressanta i kråksången - våra katter har varit inomhus de senaste tre veckorna pga ena kattens urinstensproblem. Utan att hon vet om det så står hon och säger att det inte har blivit bättre! Snacka om fräckt!!! När jag då påtalade att våra katter inte varit ute på en längre tid samt att det finns en drös med andra katter i området, tycker hon ändå att vi ska hålla våra inne eller kopplade!!! Dessutom är hon en väldigt otrevlig person som inte har någon som helst diplomatisk sida och inte kan vika en tum i en diskussion. Hon är totalt tunnelseende! Jag har svårt att diskutera saker med en sådan person. Som tur var vaknade Skruttan mitt i diskussionen, och därmed höll jag igen en hel del av känslorna och sade inte allt vad jag tyckte. Det är bra att man då har en blogg där man kan ösa ut sin galla!!!
Som tur är har vi andra underbara grannar som inte alls stör sig på att våra katter springer omkring i området. De har till och med sagt att de tycker att det är OK om det skulle vara så att de råkar bajsa eller så - de tycker ändå att det positiva överväger det negativa - skönt med vettiga människor!!!
Tyvärr är nog inte historien över än, men vi har i alla fall gjort en deal som sträcker sig långt längre än vad många andra kattägare skulle sträcka sig. Vi kommer nu med jämna mellanrum (typ varannan dag) gå in på deras tomt och plocka upp det ev kattbajs som vi ser (som kan komma antingen från våra katter eller från några andra i grannskapet). Med detta tycker jag att vi har sträckt oss väldigt långt (för långt) och jag hoppas att det nu ska bli ett slut på deras gnäll. Men tyvärr har jag en känsla av att hon inte kommer att ge sig. Men vi har i alla fall bestämt oss för att vi inte går längre än så här - mer än så här tänker vi inte göra! Sedan får hon gnälla så mycket hon vill!!! Eventuellt sätter vi upp ett staket mellan tomterna. När vi tog upp det som förslag backade hon lite och tyckte att det var synd... Så man kanske skulle göra det för att jävlas *gnuggar händerna och avger ett avgrundsgarv a la Joey i Vänner*
Läs även andra bloggares åsikter om katt, grannar, ovänner, konflikt, husdjur, katthatare
Vissa människor älskar att ha något att reta sig på, så jag tror tyvärr du har rätt: Hon kommer aldrig att bli nöjd. Det bästa är nog att bara sätta ner foten och säga att vi sträcker oss såhär långt, men sen är det bra!
SvaraRadera