Har ställt mig frågan - var är väggen jag är på väg in i? Idag stod den där mitt framför mig. Jag är på väg rakt in i den i 180 knyck! Utan hjälm och allt... Idag insåg jag nämligen att saker och ting har gått över styr. Jag är helt sönderstressad och minsta lilla motgång får mig att bryta ihop. Det kan vara något så trivialt, som att jag inte hittar min temugg jag just ställt ifrån mig... En människa klarar sig till en viss gräns, men sedan är glaset fullt - och mitt rinner nog över strax! I och med att Pappersgubben skall disputera strax (på torsdag nästa vecka), och att de senaste 4 åren fram till nu har varit jättetuffa, så har det helt enkelt blivit för mycket för mig. Jag hinner inte med allt som jag vill och lyckas inte längre hinna med något alls känns det som. Vårt hem ser ut som fan och disken hopar sig. Trädgården är övervuxen och ogräset frodas. Kan inte sova för att jag är stressad. Har ett kraftigt sömnunderskott och nerverna utanpå. Gråter för minsta lilla. Och idag slog bomben ned - jag måste lugna ned mig, annars slutar det här illa!!! För er som inte vet så har jag gått in i väggen en gång tidigare när jag var yngre, och jag känner igen tecknen. Därför måste jag nu dra i nödbromsen - jag vill inte hamna där igen!!! Som tur är har jag världens underbaraste svärföräldrar. De har varit här hela dagen och städat, diskat, plockat, dammsugit etc. Och jag fick åka iväg till min mamma med Skruttan för att göra ingenting, vilket jag verkligen behövde. När jag kom hem var det superfint här hemma! Älskar mina underbara svärisar!!! Tack från botten av mitt hjärta för att ni ställer upp när det verkligen behövs!!! Nu är det bara fem dagar kvar och nedräkningen har börjat - jag ska klara det här! Och ni som känner mig, hoppas ni har överseende om jag är lite disträ och frånvarande den närmaste tiden...
Läs även andra bloggares åsikter om stress, gå in i väggen, utbränd, trött, kärlek, svärföräldrar
Vad klokt av dig att vara uppmärksam på signalerna! Jag håller tummarna för att väggen börjar rusa åt andra hållet nu :-)
SvaraRaderaJobbigt att du mår som du gör.Men snart är det över.Klen tröst nu kanske men gud va lugnt och skönt ni kommer att ha det sen.
SvaraRaderaMånga kramar från mig.
Men gumman, vad jobbigt att du känner dig så stressad. Jag förstår precis hur du känner, jag var också sjukskriven för utmattningsdepression för 3 år sedan, våren innan jag blev gravid med Max (om du inte visste det). Se till att ta det lite lugnt nu dagarna innan disputationen, disken kan vänta! Säg till om du behöver hjälp med något eller bara vill prata, jag finns här!! Och du, det är inte långt kvar =) även om jag förstår att du inte orkar många dagar till just nu...
SvaraRaderaFörstår att det måste varit jobbiga år för dig/er! Ta hand om dig kramar från mig,
SvaraRaderaMikaela
Tack så mycket för era gulliga kommentarer och omtankar!!! Det gör att man klarar lite till...
SvaraRaderaHej jag heter Lena Klarasdotter och jag skulle så gärna vilja att du läste min bok om utbrändhet. Jag har varit hemma i mer än 5 år och arbetade innan som skolsköterska på en högstadieskola i Blekinge. Jag har beskrivit det som jag tror var skälet till att jag kraschade. Jag hoppas du bli nyfiken nog att gå in på min hemsida och titta vidare. Den finns att beställa där eller i bokhandeln. www.bokbladet.org är adressen och där finns recensioner och pressrelease. Där kan DU även läsa korta avsnitt ur boken. Jag hoppas du mår skapligt och har lust att hjälpa mig med lite reklam. Men bara om du tycker om boken naturligtvis.
SvaraRaderaHa det gott och kram