Timing är a och o

Därför tyckte de extremt elaka dagisförkylningsvirusarna att det var dags att göra en insats. I mig alltså. Ett fullskaligt krig har nu utbrutit i min kropp. Det är tre delar som strider; virusarna, mitt imunförsvar samt Alvedon. Alvedonen leder stundtals, men försvagas snabbt - redan efter 4 timmar. Då tar virusarna över. Immunförsvaret kämpar väl också på antar jag... Just nu verkar det inte gå så bra för det! Jag har tokont i halsen, är helt tjock i huvudet av slem, kroppen värker och jag känner mig precis så däckad som man känner sig av ett elakt virus. Underbart!!!

En god vän i kampen mot halsont: riven, avfiltrerad i kokande vatten och smaksatt med lite honung bekämpar den det onda!

För att toppa det hela var vi tvugna att åka in akut till veterinären med vår ena katt imorse. Han har fått akut urinförträngning, och om inte blåsan (somvar tokfylld) töms kan han förgiftas och blåsan sprängas. Inte särskilt bra som ni kan förstå. Jag hittade honom i morse och då var han alldeles svag och matt - inte alls som han brukar. Han hade dessutom kissat där han låg, vilket friska katter aldrig gör! Eftersom han är min lilla bebis, bröt jag ihop helt och böjrade gråta. Babblade mellan tårarna till en stressad pappersgubbe att han skulle packa ihop sig och åka in till veterinären. Innan jag hann säga snyft satt Pappersgubben i bilen med katten på väg till veterinären. Väl framme blev han inlagd i ett par dagar. Katten alltså. Inte gubben... Vet inte när jag får återse honom igen (katten återigen - gubben kommer ju oftast hem varje dag), men jag hoppas att det går fort! Saknar min lille myspelle som alltid ligger bredvid mig i skokartongen på skrivbordet...

Läs även andra bloggares åsikter om sjuk, förkylning, stress, husdjur, katt, veterinär, urinförträngning